Ska en biologisk mors identitet bevaras och vara tillgänglig eller skyddad, om adoptivföräldrar är samkönade? I Italien införs nu av regeringen Meloni en lag som stryker icke-biologiska föräldrars namn från de adopterade barnens födelsebevis.
I Nederländerna går det åt motsatt håll. Där har en domstol beslutat att en surrogatmammas namn stryks från barnets födelsebevis, medan de samkönade männen, som adopterat barnet, registreras som pappor. Beslutet i domstolen anses av många kränkande för kvinnan som är biologisk mor men som inte har någon annan roll än som surrogat för en vanlig mamma.
Det är uppenbart att det modena samhället står inför en rad nya rättsliga problem som inte fanns tidigare.
Något annat som den moderna fertilitetsteknologin möjliggör är spermie- eller äggdonation. I vissa länder kan spermadonatorers namn vara kända och registrerade medan de i andra fall förblir anonyma. Är samme man donator till en eller flera ensamstående kvinnor som önskar få barn utan relation med en man, måste man erkänna existensen av ett mörkertal för syskonskap eller halvsyskonskap. Man talar lågt om dessa barns framtida självsyn och möjligheter till lycka.
Bakom alla dessa förändringar och möjligheter som den moderna vetenskapen tillhandahåller oss saknas barnperspektivet.
— Göran Fäldt
Bakom alla dessa förändringar och möjligheter som den moderna vetenskapen tillhandahåller oss saknas barnperspektivet. De vuxna vill till varje pris leva som de vill och skaffa barn om det går. Men barn har rätt till sin historia. Jag tror all registrering av hur barn kommer till ska finnas tillgänglig för att barn till samkönade eller ensamstående med spermadonator ska kunna se hela sin historia. Sanningen är bättre än frånvaro av information. Vad man måste beakta om man vill gå vidare i en samhällsutveckling där barn “produceras” är hur dessa barn kommer att uppleva sig själva.
I ivern att skapa laglig grund till alla former av samlevnad och alla former av alstrande av nytt mänskligt liv skjuter man frågan om barnets identitet på framtiden. Det är att överge dem. Det kan inte stämma överens med Barnkonventionen och definitivt inte med den kristna synen på varje människas av Gud givna värdighet. Vi får inte ljuga för barn och vi ska inte ljuga för varandra. Det är orättfärdigt och ohederligt. Man skulle rent av kunna säga att det är “hedniskt”!
[ Steven Crosson: Dystopiskt surrogatgullande i SVT ]
Alla dessa komplikationer och förändringar i samhällsgrunden tvingar till eftertanke. Vilket pris ska människor – och i förlängningen samhället – behöva betala för demokratins och den moderna teknologins möjligheter, könsbyte, polyamorösa och samkönade relationer och artificiell befruktning?
