Det har varit roligt att se det stora engagemang som finns för både barn och unga och för Equmeniakyrkans framtid. Ämnet har lyfts av så väl Lennart Hambre på ledarplats och av Urban Knutsson i en replik till vår artikel.
Den goda vilja och engagemang som finns är vi glada och uppmuntrade av, det är hoppfullt. Vi vill understryka behovet av att ge unga människor reell möjlighet att påverka vägen vidare för kyrkans liv. Det handlar om att ta de människor som representerar kyrkans framtid på största allvar på alla nivåer, att skapa plats att både lyssna och agera lokalt, regionalt och nationellt.
Knutsson uppfattar att vi ställer sociologiska frågor och därmed bara kan få sociologiska svar. Detta upplever vi är en förenklad bild av både vår artikel och verkligheten.
Till att börja med vill vi poängtera att Equmenia, som vi representerar är en barn- och ungdomsorganisation med visionen att vara en plats där barn och unga växer i gemenskap med varandra och Jesus. Detta är grunden för allt vi gör. Varje år är det massor av barn- och unga runt om i våra föreningar som får nya vänner, som får höra om Jesus och som både börjar och fortsätter växa i tro på Jesus.
Samtidigt ser vi att många av dessa några år senare fortfarande inte kommit med i Equmeniakyrkans församlingar och detta är själva grundproblemet som vi och andra behöver arbeta med. Vi som är äldre behöver se och bekräfta den genuina längtan efter att få vara delaktiga som unga människor har. Samtidigt som vi också behöver inse att det inte är självklart att engagemang behöver se ut på precis samma sätt som det gjorde när vi själva var unga.
Om Jesus ska kunna få bygga sin församling så ska inte människor och gamla mönster stå i vägen för detta. Utan vi måste våga fråga oss hur vi är relevanta för den tid vi lever och hur kyrkan också kan följa med tidens gång. Jesus har ju kallat oss att leva i världen men inte av världen.
Unga människor längtar efter att få tillhöra en församling men upplever att de inte ryms eller tas på allvar.
— Marcus Lind, Kristin Flodström och Magnus Sternegård
Det finns en nidbild av unga att unga människor bara vill bestämma över sig själva och ha allt på sitt eget sätt. Det stämmer inte in med den erfarenhet vi har av unga människor. Tvärtom finns viljan till stort engagemang för både församling, världen och klimatet.
Den frustration vi möter och vill adressera är de unga människor som längtar efter att få tillhöra en församling men som upplever att de inte ryms eller tas på allvar. Frustrationen handlar inte om att församlingen inte vill vara precis som individen utan upplevelsen av att församlingen inte tar den unga, dennes bidrag och dennes erfarenheter på allvar.
Vi skulle kunna använda Jesus egen bild av vinträdet i Johannes evangelium kapitel 15. Jesus är vinstocken och vi är grenarna. Gud ger frukten och vi vill alla bära den. Men ingen gren är den andre lik och det är tillsammans som vi som grenar och Jesus som vinstock utgör trädet.
Här behöver vi se att vi har ett kollektivt ansvar. Det är inte en fråga enbart för pastorn eller söndagsskolläraren utan alla vi som är en del av kyrkan måste vara med och bidra. Vi behöver bidra och ta ansvar som styrelser, församlingsmedlemmar, vänner och föräldrar.
Här tror vi att många församlingar behöver rannsaka sig själva och ställa sig frågan om alla grenar får det utrymme de behöver för att växa och bära frukt? De unga som vill bygga kyrkan framåt måste få chansen att göra nytt och tänka nytt. Är kyrkan beredd att ge dem både utrymme och resurser att göra det? Överallt hör vi ambitioner om att släppa in unga vilket är bra men inte tillräckligt. Ambitionen måste omsättas i praktik, de goda tankarna måste bli till handling.
Vill kyrkan att ungdomar ska få forma kyrkan framåt så är det rimligt att det också kostar något av församlingens tid, pengar och ork. Och vad kan väl vara en bättre investering än i att satsa på de generationer som saknas och redan idag kan berika församlingen?
Vi tror också att vi i högre grad måste våga testa nya sätt att skapa plats för unga. Att pröva vägar och se om de leder rätt. Inom församlingsplantering är det inte ovanligt att bara ett av tio initiativ lyckas i ett längre perspektiv. Då bör det vara helt okej att även ett antal satsningar på unga inte träffar rätt. Det viktiga är att vi fortsätter satsa och gör det på allvar.
Ingen har ett färdigt svar för hur unga idag i högre del vill bli aktiva medlemmar i en församling, men det måste få finnas utrymme att pröva nya vägar framåt. Ett bra första steg för oss alla är att börja prata med unga människor i stället för om dem.
[ Läs tidigare inlägg | Urban Knutsson: Förmedla ett helt evangelium så kommer Jesus bygga sin kyrka ]
