MP: Vi vill inte införa register över människors religion

Det har de senaste dagarna spridits allvarliga missuppfattningar, bland annat i sociala medier, om att Miljöpartiet skulle vilja inrätta ett ”juderegister” eller ”kartlägga människors religion”.

Det hela verkar bottna i ett totalt missförstånd om vad Miljöpartiets sedan tidigare beslutade politik om införande av jämlikhetsdata innebär. Det förslag som Miljöpartiet driver innebär över huvud taget ingen registrering av någon identifierad enskild person. Sådana register är vi i Miljöpartiet tvärtom emot. Det som det handlar om är att öka kunskapen om utbredningen och effekterna av antisemitism och annan rasism i samhället.

Med större synlighet i statistiken blir kunskapen bättre och det blir lättare att identifiera nödvändiga åtgärder.

—  Annika Hirvonen och Leila Ali Elmi (MP)

Avsaknaden av statistik kring rasism har lett till regelbunden kritik från både FN och EU. EU-parlamentet har vid upprepade tillfällen uppmanat medlemsländerna att ta rasismen på allvar och samla den data som krävs. Också Brottsförebyggande rådet (Brå) lyfter avsaknaden av jämlikhetsdata och talar om osynlighet i statistiken. I sin rapport från 2019 som kartlägger antisemitism är frågan bara om antisemitiska hatbrotts karaktär. Omfattningen av antisemitism kartlades inte. Vi menar att båda delarna behöver belysas och att mer data behövs i kampen mot rasismen.

Frågan om jämlikhetsdata utreddes av Diskrimineringsombudsmannen redan år 2012 och slutsatsen var att jämlikhetsdata både kan och bör införas i Sverige. Med större synlighet i statistiken blir kunskapen bättre och det blir lättare att identifiera nödvändiga åtgärder.

Det som både vi i Miljöpartiet och andra förespråkare är överens om är att jämlikhetsdata måste bygga på grundläggande principer om frivillighet, anonymitet, informerat samtycke samt självidentifikation och självkategorisering. Det handlar alltså inte om registrering av en enskild och identifierbar person. De som motsätter sig jämlikhetsdata har dock ofta spridit den felaktiga uppfattningen. Modellen som vi förespråkar har utvärderats och rekommenderas av internationella organ och används redan i flera länder.

Den strukturella rasismen i vårt samhälle sätter djupa sår hos människor och är ett hot mot vår demokratiska gemenskap. Under lång tid har vi tagit del av vittnesmål om rasistiska trakasserier och om hur människor felbehandlas i vården på grund av fördomar. Det är svårt att sammanfatta följderna av rasism, men helt klart är att rasismen påverkar alla delar av samhället och människorna som lever i ett rasistiskt samhälle på ett negativt sätt.

Rasismen har ekonomiska, sociala och psykiska konsekvenser. Människor som avviker från normen antingen genom att de rasifieras eller tillhör olika typer av minoriteter lever med en stress och oro, när samhället de lever i bemöter dem på ett fientligt sätt. Den stress minoriteter upplever på grund av orättvis behandling kallas för minoritetsstress. För att bekämpa rasismen måste kunskapen om den systematiseras.

Rasismen drabbar inte minst barnen oerhört hårt. Friendsrapporten 2021 visar att etnicitet är det vanligaste skälet till mobbning i skolan. Rapporten är fylld av citat som borde ge oss alla ont i magen. En elev berättar: ”Några har varit lite rasistiska mot mig när jag var 6 år. De har sagt att jag ser ut som bajs bara för min hudfärg.”

[ MP vill samla in data om religiös tillhörighet för att motverka rasism ]

Brå:s studier om afrofobiska och antisemitiska hatbrott synliggör det som så många vittnat om under lång tid: hur hatbrotten sker öppet på gator och torg, i kollektivtrafiken, på våra skolor och arbetsplatser. Verbala påhopp är vanliga. Människor kallas för n-ordet, jämförs med djur, blir kallade apa, smutsiga eller äckliga. I nästan en femtedel av anmälningarna om afrofobiska hatbrott förekommer våld. Vid fyra av tio anmälningar där våld förekommer är brottsoffret under 18 år – det yngsta var bara sju år gammal.

Efter att kriget mellan Israel och Hamas bröt ut har vi hört otaliga vittnesmål om ökad antisemitism både i skolan och i andra delar av samhället. Det är oacceptabelt att judar möter verbala påhopp såsom önskemål om att de ska gasas ihjäl, liksom hot och fysiskt våld. Detta måste tas på fullaste allvar.

Även om vi inte varken kan eller vill införa samma sorts registerdata kring rasism som vi har kring kön är det viktigt att konstatera att kunskap om ojämställdhet varit helt central i arbetet för ett mer jämställt samhälle. Det är bakgrunden till varför kvinnorörelsen värnar den könsuppdelade statistiken. Data svart på vitt väger ofta tyngre när politiska beslut ska fattas än enskildas erfarenheter.

Det är helt oacceptabelt att barn möter rasism i skolan. Att vänner och grannar utsätts för hatbrott på våra gator och att kvinnors förlossningsvård blir sämre på grund av rasism – medveten eller omedveten – är helt enkelt oacceptabelt. För att kunna bedriva ett effektivt arbeta mot rasism, diskriminering och hatbrott måste vi få bättre kunskap om hur problemen ser ut. Därför vill vi i Miljöpartiet öka kunskapen om rasismen i samhället. Vi vill inte införa register över människors religion.

[ “Jag upplevde mer rasism i kyrkan än utanför” ]