Hellre team än ensam apostel

Evangeliska frikyrkans behov är inte begränsade till en inspiratör för församlingsplantering. Det skriver Pekka Mellergård apropå valet av ny missionsdirektor, i en replik till Stefan Swärd.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

På den bräckliga skutan med namnet Kyrkan tycks historien ständigt upprepa sig.

Själv föddes jag 1957 i en liten hytt på nedre däck i den skutan, mitt emellan sektionerna ”Baptister” och ”Pingstvänner” och med namnet ”Örebromissionen” på dörren. Där fanns värme men också mycket misstänksamhet.

I vår hytt fanns två huvud­fraktioner: ”de andliga” och ”de intellektuella”. Då min pappa var en stark profil bland ”de andliga” förstod jag tidigt riskerna som ”de intellektuella” utgjorde för andlig hälsa. Det gällde särskilt Örebro missionsskola, som inte längre fostrade förkunnare som var ”brinnande i Anden” utan givit efter för ”grubblande teologi” som hotade studenternas tro. Det var ofta oklart om ”den andliga striden” främst gällde ”de intellektuella” eller motståndarna utanför Kyrkan.

Efter en livsresa med stora förflyttningar inom och utan­för den där skutan kallades jag 2002 som rektor till Örebro missionsskola. Örebromissionen hade då uppgått i Evangeliska frikyrkan (EFK). Men min pappa levde fortfarande och hade omvärderat synen på teologisk utbildning och Örebro missionsskola – utan att kompromissa med sin djupa fromhet och förankring i en karismatisk profilerad kristen tro. Han hade ångrat sitt tidigare kategoriskt kritiska förhållningssätt.

Jag blir påmind om detta när jag läser Stefan Swärds artikel i Dagen (6/2) och hans blogg­inlägg om förslaget till ny missionsdirektor för EFK. Jag läser med respekt för själva utgångspunkten – att göra evangeliet känt i ett land av religiösa analfabeter. Men förhållningssättet till de som inte helt delar hans syn på diagnos eller behandling är bekymmersam. Det nuvarande EFK jämförs med en ”lekstuga”, ett seriöst samtalsinlägg från nio bekymrade unga kvinnor beskrivs som ”ett utspel” som tas emot ”med stor sorg” och Örebro missionsskola får indirekt ytterligare en känga (för vilken gång i ordningen?) som ansvarig för ”dålig teologi”. Man behöver inte höra till de initierade för att förstå maktspråket i den sista meningen i Dagen-artikeln: ”Ett alternativ är naturligtvis att bilda en ny organisation för församlingar som helhjärtat vill satsa på Sverige­mission ...”

Styrelsens förslag till ny missionsdirektor speglar bland annat en förhoppning att knyta samfundets Stockholms­församlingar närmare EFK. Flera av dessa församlingar utgör en viktig bas för New Wine i Sverige, där den föreslagne Daniel Norburg fram till nu varit ordförande. Jag ser många positiva egenskaper hos både Norburg och New Wine. Men New Wine är också en rörelse med egna institutionella ambitioner – vilket blev tydligt när man (med Stefan Swärds goda minne) för några år sedan var ytterst nära att utan förankring i EFK eller Missionsskolan starta en konkurrerande teologisk utbildning i Stockholm.

Norburg har nu sagt att han inte ger någon mer intervju innan EFK:s kongress i maj, vilket gör att den sista större intervjun är den i Världen Idag (31/1). Det är inte helt lyckat, eftersom det är en tidning vars profil flertalet EFK:are inte känner sig bekväma med – även om Stefan Swärd numera är en tongivande ledarskribent. I intervjun betonar Norburg vikten av så kallat ”apostoliska nätverk” och sin ambition att ägna sin mesta tid åt att resa runt och inspirera till församlingsplantering. Detta stärker Jonathan Arenius kritik av EFK-styrelsen för att inte ha lagt ett samlat förslag på ett ledarteam (Dagen 7/2).

Ett samfund i dagens Sverige har relationer till mängder av organisationer, institutioner, andra samfund och ekumeniska organ, för att inte tala om olika medier. EFK ansvarar för tre folkhögskolor, en högskola, en omfattande second hand-verksamhet och mycket av missionsarbetet bygger på samarbete med Sida och Svenska missionsrådet. Allt detta behöver hållas ihop av någon som har intresse och tid för sådant.

Kanske Norburgs gåvor inte kommer till sin fulla rätt som främste talesman och formellt ansvarig? Varför inte – som del i ett ledarteam – i stället ge honom ett starkt mandat att leda den församlingsnära verksamhet han är särskilt utrustad för? Att lämpliga medlemmar i ett sådant team valt att tacka nej, till synes utifrån andras tankar om en ytterst ansvarig ”apostel”, väcker förstås ytterligare frågor.

Det finns mycket att resonera om inför EFK:s årskongress. Debattartiklar är inte det bästa sättet, men i brist på bättre mötesplatser kan de förhoppningsvis tjäna som underlag för fortsatta lokala samtal.

Stefans Swärds tendens att argumentera från en ”andligt klarsynt” higher ground befrämjar tyvärr inte det goda samtalet. Att hota med uttåg om inte det egna perspektivet får segra är sämsta möjliga utgångspunkt!

Pekka Mellergård,
överläkare vid Universitetssjukhuset Örebro, tidigare rektor vid Örebro missionsskola

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Bethel church
Ta emot inspiration från karismatiska förnyelserörelser, men fånga också upp de varningssignaler som finns. Bilden: Bill Johnson undervisar på bibelskolan i Kalifornien.
Foto: Christopher Visser
Foto: Christopher Visser