Jag fick nyligen hela Bibeln på cd och började ivrigt lyssna. Kom så till Josua och där någonstans i samband med erövringen av Jeriko fick jag problem. Att lyssna på berättelsen, läst av en som verkligen lever sig in i den, blev nästan outhärdligt.
Så jag förstår verkligen dina frågor, ”70-årig Pingstsyster”. En del av dem är också mina. Du skriver att du lärt dig; ”läs, tro och gör som det står”. Men det är inte alltid så enkelt.
Så här tänker jag. Jag kan inte läsa en vanlig bok utan glasögon. Så är det också när jag läser Bibeln. Jag läser allt genom Jesus. Jag frågar mig hur han skulle läsa, förstå, tolka och lägga ut texten. Där jag inte får ihop det, låter jag Jesu liv stå över Gamla testamentets berättelser.
En del människor jag mött genom livet har varit obegripliga för mig ända tills jag lärt känna deras personlighet. Så tänker jag också om Gud. Hans ord är emellanåt obegripliga, men med relationen kommer en annan och djupare förståelse av det han säger. Där det finns en positiv förutfattad mening om personen, hjälper det mig i förståelsen av orden. Men trots relationen förstår jag ändå inte alltid vare sig Gud eller människor.
Jag tolkar också en del svåra texter på ett annat sätt i dag än jag gjorde tidigare. Jag frågar inte bara vad texten säger om Gud, utan lika ofta vad texten säger om livet. Eftersom livet inte är så enkelt och entydigt har de svåra texterna blivit viktiga i ett annat avseende. Bibeln beskriver också den delen av verkligheten.
En modern redigerare av Bibeln hade förmodligen sorterat bort exempelvis verserna i Psaltaren, där David önskar livet ur sina motståndare. Men jag tänker att det är bra att de finns där när jag är arg eller besviken. Jag kan vara uppriktig inför Gud. Jag kan önska livet av ovänner, men jag får inte döda. Jag kallas att försonas.
Jag är inte längre bokstavstroende. Jag tror numera att Bibelns budskap – det Gud vill säga med alla dessa berättelser, liknelser och händelser – är Guds ord. Därför gäller det att läsa långsamt och noggrant. En del påståenden är inte Guds. Ta Jobs slutsats när Åklagaren tagit ifrån honom allt; ”Herren gav och Herren tog”. Men var det en riktig slutsats? Var det inte Åklagaren som tog?
Jag har heller inte problem med rätten att bråka på Gud. Jag tycker du gör rätt. Du kräver inte bara svar av dina pastorer och teologerna, du adresserar egentligen den Gud du vill tro på. Han tål det. Att du adresserar Gud på det sättet är bra. Vi får fråga och pröva våra liv, men också Guds eget ord.
Varken nu eller under hela mitt liv kommer jag att förstå allt. Jag låter Gud vara Gud, även när jag inte förstår.
