Nu perfmanentas en ny missionsuppfattning inom Svenska kyrkan. Det beskrevs bland annat i Dagen den 25 januari och en livlig debatt har förts i Kyrkans Tidning.
År 2005 kunde vi i Kyrkans Tidning läsa att: "ett paradigmskifte har skett i kyrkans liv - från att se sig själv som bärare av sanningen till andra, till att mer se sig som medvandrare".
Uttalandet av kyrkokansliets, i Uppsala, handläggare för missionsteologi backades upp av en av Svenska kyrkans missions (SKM) missionärer som menade: "... att människors grundläggande rättigheter tillgodoses är oändligt mycket viktigare än att de blir kristna".
I samband med att begreppen SKM och Lutherhjälpen nu försvinner så förändras också hela missionstänkandet. Det vertikala perspektivet, förkunnelsen om frälsningen i Jesus Kristus försvinner. Kvar blir utvecklingsinsatser och katastrofhjälp.
En huvudorsak antyds klart av ordföranden i Internationella nämnden för mission och diakoni, Anders Åkerlund, i Kyrkans Tidning nr 3 2008: "Mission i betydelsen proklamation har försvagats i vårt eget land. Också kyrkor och samfund här i Sverige är smittade av materialism och sekularisering".
Att smittan nu verkligen har fått fäste i Kyrkans hus kunde var och en se i den fyrbladiga informationsbroschyren "Världens tidning" nr 1, 2008 - om Svenska kyrkans internationella engagemang. En redogörelse för bra sociala projekt. Men inte ett ord om människans och världens behov av korsets vertikala linje och kyrkans genom tiderna unika och livsviktiga uppdrag att berätta om Guds försoning till en fallen mänsklighet.
I stället har sekulariseringen gått så djupt att exempelvis Bibelns begrepp "Livets vatten" i broschyren enbart fått innebörden vanligt nödvändigt dricksvatten. Kan det bli mer urvattnat?
Förändringen av missionsbegreppet har varit så drastisk att sex före detta biskopar skrev en insändare i Kyrkans Tidning nr 3 i år. Det är mig veterligen något helt unikt.
De skriver att "det kan inte bli någon verklig mission utan att Kristusmötet blir tydligt i bön, gudstjänst och vittnesbörd? och mission är en fortsättning på Guds egen sändning av sin Son i världen".
Biskoparna menar att internationellt bistånd är viktigt, "men SKM är något mer och något större? Mission har sin utgångspunkt i vad vi hört och sett - och därför tror och gör".
De betonar också vikten av att Svenska kyrkans församlingar måste ha en bjudande vision till alla dem som hemmavid tappat bort sin tro på Jesus som allas frälsning och befrielse.
Tänk att det nu bara är före detta biskopar som säger dessa självklara saker. De tjänstgörande överherdarna i dag tiger och anpassar sig i takt med sekulariseringen.
Vi bör uppmuntras att dela med oss av vårt materiella goda. Men Jesus gav både dricksvatten och andligt "levande vatten" till kvinnan vid brunnen i Sykar. Och i sin förbön för lärjungarna sa han: "Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen". När Paulus i Korinth blev tveksam om han skulle ligga lite lågt med förkunnelsen så uppenbarade sig en ängel och sa: "Var inte rädd utan fortsätt att predika och låt dig inte tystas".
Svenska kyrkans ledare behöver egentligen ingen ny änglauppenbarelse i dag. De behöver bara läsa innantill i Kyrkoordningen sid.17: "Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Syftet är att människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbreds och skapelsen återupprättas".
Är det bara gamla biskopar som ser vad det står? Är det så illa att dagens herdar inte ser den djupa betydelsen av Uppenbarelsebokens begrepp Livets vatten? Vem hade trott att sekulariseringen hade gått så långt?
Nu faller ett mycket stort ansvar på gräsrötterna i församlingarna så att inte begreppet mission urvattnas.