Debatt

Sidabidrag ingen risk för missionen

Hur hänger den
kristna missionens förkunnaruppdrag - att göra Jesus Kristus känd, trodd och älskad - samman med missionens sociala verksamhet, som stöds med biståndsmedel? Det församlingsbyggande som svenska trossamfunds systerkyrkor runt om i världen ägnar sig åt, är det något som diskvalificerar dem från att distribuera statliga biståndspengar från Sverige? Eller är tvärtom detta församlingsbyggande ett bra instrument för ett effektivt bistånd?
PMU Interlife är de svenska pingstförsamlingarnas gemensamma verktyg för utvecklingssamarbete, och en av de större ramorganisationerna hos Sida. Vi lever alltså med ovanstående frågeställningar. Vi får också leva med den kritik som ibland hörs från två motsatta håll.
Nu och då hävdar kristendomskritiker att biståndspengar missbrukas i rent missionerande syfte, det vill säga för att omvända människor till kristen tro. Samtidigt kan röster inom vår egen rörelse hävda, att PMU Interlife är alltför Sida-anpassat och vår verksamhet alltför dåligt förankrad i pingströrelsens ideologi.
PMU InterLife
är noga med att följa Sidas spelregler för utvecklingssamarbete. Det är vår självklara plikt, eftersom vi hanterar skattebetalarnas pengar. Riksdag och regering har bestämt hur det ska ske. Men det innebär inte att vi lunkar i Sidas ledband i en från kristen utgångspunkt icke önskvärd riktning
Mission pågår i klassisk biblisk bemärkelse. Människor kommer till tro, döps och blir medlemmar i växande församlingsrörelser överallt i världen. Men den verksamheten ska självklart finansieras på annat sätt än med statliga biståndsmedel. I dag är i de flesta fall de nationella kyrkorna i Syd självständiga och starka nog att själva klara den saken. Där så behövs har deras moderkyrkor i Nord ett ansvar att bistå med resurser, ekonomiska och personella.
Detta församlingsbyggande är en god grund för effektivt bistånd och ingenting som vi behöver skämmas för inför Sida. PMU Interlifes styrka som biståndsorganisation är, hävdar vi, våra partners: kyrkor och församlingar med ett starkt engagemang för människors välfärd i vid bemärkelse. Något som Sida också förstår och bejakar. Att bygga starka civila organisationer i utvecklingsländerna är att främja den demokratiska och ekonomiska utvecklingen.
I en intressant
artikel beskriver tidskriften The Economist (2006-12-19) pingströrelsens häpnadsväckande världsvida tillväxt. Artikelförfattaren gör en analys av de sociala konsekvenserna i Syd, där tillväxten är starkast. ”I stället för att försona människor med misär och elände tenderar pentecostalism att engagera dem i uppdraget att fixa saker och ting - från att sluta dricka till att reformera samhället.” Detta är inte opium för folket, skriver The Economist med anspelning på Karl Marx kända tes. I väckelsens spår följer enligt artikelförfattaren entreprenörskap, frigörelse av kvinnokraft, träning i organisation och ledarskap. Allt detta bidrar positivt till samhällsbygget, till fattigdomsbekämpningen och förbättrade livsvillkor för massor av människor.
Artikeln i The Economist påpekar helt korrekt att det också finns enskilda ledare som missbrukar sin ställning i en växande och dynamisk rörelse, människor som hellre berikar sig själva än tjänar andra. Sådana finns i alla sammanhang. Just därför är det viktigt att vi som svenska pingstförsamlingar lever nära våra partners, så att vi på ett tidigt stadium kan motverka korruptionstendenser och genom en ständigt pågående dialog om värderingar kan främja ett rätt bruk av biståndsmedel.
För PMU InterLifes
del sker detta bland annat i vad vi kallar ”Building the Kingdom of God Together”, BKGT. I ett kontinuerligt utbyte mellan svenska församlingar och våra partners i utvecklingsländerna pågår ett ömsesidigt lärande, som leder till att vårt utvecklingssamarbete vilar på en gemensam ideologisk grund.
Här är evangeliet vår ledstjärna. Med Jesu liv som föredöme och hans lära som riktningsgivare motiveras människor till solidaritet och långsiktigt engagemang. Ideologin, eller teologin om man så vill, bär upp biståndet på ett sätt som gör det effektivt.
Vi har aldrig hört Sida invända mot detta. Tvärtom. Och för vår del kan vi bara konstatera, att Sidas riktlinjer för svenskt bistånd inte står i motsats till den kristna övertygelse som är drivkraften bakom missionens insatser för att förändra människors livssituation. Där sägs bland annat att våra partners i utvecklingsländerna ska ha ett starkare inflytande över biståndet, att biståndet ska främja mänskliga rättigheter och demokratiutveckling, och att det ytterst ska lyfta människor ur fattigdom och misär till humana livsvillkor. På punkt efter punkt överensstämmer detta med det evangelium som missionens företrädare tror på och förkunnar.
Sida innebär inte
en risk för missionen, utan en möjlighet att fullgöra uppdraget som en tjänande Kristi kropp i världen. Och våra partners församlingsbyggande i utvecklingsländerna innebär inte en risk för statliga biståndspengar, utan en möjlighet att förvalta dem väl.
Där evangeliets helhetssyn på människan får slå igenom, där kan båda de missionerande församlingarna och biståndsgivaren staten känna full trygghet.
Fler artiklar för dig