Traditionsbundna är vi alla

Jag kräver inte att ni tror mig, men jag kräver att ni begriper vad jag säger. Så sa en av mina professorer, och med samma blygsamma målsättning försökte jag ge ett svar inifrån om vad vördnaden för Maria betyder för oss katoliker och orto­doxa. Ingen läsare är tvungen att tro som jag, men det vore fint om vi alla, åtminstone som tankeexperiment (riskfritt!), då och då försöker föreställa oss en annan tankegång än den egna och invanda. Den som ogillar sådana experiment kan sluta läsa här.

Det existerar ingen förutsättningslös läsning av en text, alla har sina glasögon. Jag antar att pastor Christian Kastö, som blivit upprörd av min debattartikel om Maria, inte insisterar på barnaga eller kräver dödsstraff för trollkvinnor, kanske inte heller tvättar fötterna på sin församling eller kräver att kvinnor ska be med en slöja på huvudet. Vidare antar jag att han inte läser ur första Clemensbrevet i gudstjänsten, detta trots att det är författat tidigare än de yngsta texterna i Nya testamentet. Han tolkar texten inom sin egen tradition, respekterar kanon (27 skrifter) och lever i den renässanshumanistiska och reformatoriska traditionen som fixerades på 1500-talet, då man hyste stark tilltro till att antika texter talade för sig själva. Man menade att efterantika tolkningar var liktydiga med förfall och förvanskning av urtextens daggfriska självklarhet. 1900-talets hermeneutiska filosofi har klarlagt att saken inte är så enkel: alla står i en viss tradition, som påverkar läsning och tolkning. Också textens verkningshistoria ingår i texten.

Christian Kastös tes att Bibeln går före traditionen är lätt att motbevisa. Jesus skrev ingen bok utan överlämnade åt sina apostlar att lämna hans undervisning vidare i muntlig form. De fyra evangelierna har nedtecknats i nuvarande form mellan år 68 och omkring år 100, då det alltså gått lång tid från själva de skildrade händelserna. Ingen seriös person hävdar att kristendomen gick på sparlåga i väntan på det vi kallar Nya testamentet. Tron traderades muntligt och fixerades skriftligt efterhand som ögonvittnena dog. Alltså är traditionen primär i förhållande till boken. Alla Jesustraditioner har berättats om och om igen i den gudstjänstfirande församlingen och där fått sin skriftliga form. Den som säger helig Skrift måste i logikens namn säga helig Kyrka, i vars gemenskap texterna formulerats, traderats och accepterats. Allt detta kan läsas i den utmärkta uppslagsdelen till Bibel 2000, artiklarna "bibeln" och "evangelieskrifter".

Både pastor Kastö och jag följer våra respektive traditioner, och vi är bundna av dem. Det vore fint om vi kunde bli överens i all vänskap om varför vi inte är överens. Det förutsätter strävan efter vänskap och kunskap om den andres sätt att leva, läsa och resonera.

Anders Piltz, katolsk präst