Jag delar helt Marcus Sönnerbrandts vision om att församlingen ska se ut som i evangelierna och Apostlagärningarna (Dagen 22/5). Den nomadiska gemenskap Jesus hade med sina lärjungar och den apostoliska församlingen i Jerusalem är vad alla kyrkor bör sträva efter att efterlikna, helt enkelt för att Jesus är Guds Son och apostlarna var Hans bästisar.

Sönnerbrandt pekar på att Jesus och apostlarna ofta samlade tusentals människor och använder det som argument för att det är bra att bygga ”lokaler med kapacitet för 1000 personer”. Och visst hade de stora möten, det har jag aldrig argumenterat emot, men de hade inte några lokaler. De möten Sönnerbrandt refererar till ägde rum utomhus. Och det spelar ganska stor roll, för medan Sionförsamlingen i Linköping spenderar över 30 miljoner kronor på att försöka samla tusen personer, spenderade urkyrkan noll kronor och samlade desto fler. Och då kunde de ge väldigt mycket pengar till de fattiga - både gemenskapen kring Jesus och den apostoliska församlingen i Jerusalem praktiserade ekonomisk utjämning genom egendomsgemenskap (Joh 13:29, Apg 2:44-45).

I Jerusalem var det i hemmen Herrens måltid firades (Apg 2:46), det var där man samlades på söndagar (Apg 20:7) och det ansågs vara församlingens hem (1 Kor 16:19). Det var de samlingarna som senare utvecklades till dagens gudstjänster. Mötena i templet däremot ägde rum varje dag (Apg 2:46) och från vad vi kan se i Skriften hade de tre syften: Att tillbe tillsammans med de som ännu inte trodde på Jesus (Apg 3:1), att bota sjuka (Apg 5:12) och att predika evangeliet (Apg 5:19-21). Det här var stora evangelisationsmöten som påminner om missionsorganisationers kampanjmöten i Afrika och Asien. Och det ägde rum varje dag, utan att församlingen betalade en spänn! Inte undra på att människor blev frälsta dagligen (Apg 2:47).

När Paulus gick till synagogan var det förstås dels för att tillbe med sina judiska syskon men framför allt för att evangelisera (Apg 13:13ff.). När han blev utkickad därifrån gick han tillsammans med resten av församlingen och evangeliserade på hedniska samlingsplatser istället (Apg 19:8-9). De första kristna såg inget egenvärde i religiösa lokaler, de visste att deras egna kroppar var Andens tempel (1 Kor 6:19) och att oavsett var de samlades så var Jesus mitt ibland dem (Matt 18:20).

Det finns alltså inga teologiska skäl till att bygga kyrkobyggnader, utan deras existensberättigande består i ett eventuellt instrumentellt värde för att sprida Guds Rike. Jag är väldigt glad att Sönnerbrandt har en sådan vision och vill att Sionförsamlingens nya lokal ska vara en offentlig plats där många som ännu inte tror på Jesus ska känna sig välkomna. Dock vet jag av erfarenhet att det är väldigt, väldigt sällan kyrkor blir offentliga platser, utan jag är övertygad om att de flesta församlingar skulle bli mycket bättre på att sprida evangeliet om de arrangerade sina möten utomhus på gator och torg och i parker och gallerior. Om de gick ut och gjorde folk till lärjungar istället för att försöka få ickekristna att gå in.

Därtill skulle församlingarna tjäna flera miljoner på att sälja sina byggnader som de kan spendera på att finansiera evangelisationen samt mångdubblera stödet till diakoni och mission. Vi har en orimlig situation när församlingar spenderar 30 miljoner på nya lokaler eller 4 miljoner på ny högtalarutrustning samtidigt som rumänska pingstvänner hungrar och fryser på våra gator. I urkyrkan lade man inte en spänn på lokaler och utrotade fattigdomen bland de troende (Apg 4:34).

Om man trots allt vill ha en lokal, gör den så enkel som möjligt, låt den inte stå tom och låst utan bjud in människor och låt hemlösa sova i den om nätterna. Men om ni vill tjäna mycket pengar och vara kyrka på samma sätt som Jesus och apostlarna – sälj kåken, samlas i hemmen och inta gatan. 

Micael Grenholm, teologistudent