Dokument

Moni Höglund: "Gud sa till mig: Du är min tjänarinna"

Hon är frikyrkoprofilen som blev präst i Svenska kyrkan. Det blev lite av hela havet stormar: många höjda ögonbryn, en del kritik. Men också mycket stöd och kärlek. Utan dem hade det varit svårt att klara de omvälvande åren, säger Moni Höglund i dag. – Jag vet fortfarande inte varför Gud ville det här. Jag följer helt enkelt med, steg för steg.

1 av 2

I höstas började hon på ett nytt jobb. Moni Höglund, som vid tröskeln till de 60 har hunnit pröva på fler anställningar än många andra. I september tillträdde hon som församlingsherde i S:t Mikaels kyrka i Örebro. Det är hennes tredje tjänst som präst i Svenska kyrkan sedan vigningen den 10 juni 2012.

Hon prästvigdes i Strängnäs domkyrka, av dåvarande Strängnäsbiskopen Hans-Erik Nordin. Biskopen sa då att han aldrig sett så många frikyrkliga på en prästvigning i Svenska kyrkan.

–  Det gick en busslast från Immanuelskyrkan i Örebro med alla som ville vara med. Jag hade 180 gäster som kom från olika håll, säger Moni och skrattar mjukt.

Inte alla glada för hennes skull

Att det kom så många betydde jättemycket. För det var inte alla som var glada för hennes skull. Moni Höglund gjorde något som få gjort före henne. Och det accepterades inte av alla.

– Jag fick frågor som: ”Hur kan du överge din kallelse?” Men det var ju exakt det jag inte gjorde, jag följde min kallelse. Man frågade mig hur jag kunde byta teologi. Det tyckte jag var jättekonstigt, för de som frågade hade aldrig tidigare frågat mig om teologi. Och så skrevs det en del i tidningar. Jag tänkte: Varför skriver de om mig?

– Ibland kändes det som att det hade varit bättre att jag lämnat kyrkan helt och hållet. Jag hade inte orkat om jag inte hade haft upplevelsen av att Gud kallade mig.

Många reaktioner. Starka. Men så var hon också en väletablerad och känd frikyrkoprofil. En lika självklar del av Evangeliska frikyrkan som Antje Jackelén är en del av Svenska kyrkan och Anders Arborelius av den katolska.

– Ja, visst var jag en pionjär på ett sätt. Och det var fantastiskt roligt, men jobbigt ibland. Det som smärtade mig mest var att kristna kunde prata om varandra på ett så hårt sätt. Att man hade så hårda tankar om varandra. Vi är ju alla, trots allt, Guds församling. Man kan ha olika tolkningar och skilda åsikter om saker och ting, men det är väl bättre att vara generös och be för varandra. Vi vill ju alla tjäna Herren.

En tio år lång process

Beslutet att bli präst i Svenska kyrkan var ingenting som skedde plötsligt. Det tog Moni mer än ett decennium från första tanke till fullbordad handling. Och krävde ett direkt tilltal från Gud, en profetisk utsaga, som träffade Moni rakt i hjärtat under en gudstjänst i Filadelfiakyrkan i Örebro.

Året var 2008, Moni Höglund var 48 år gammal och hade en lång och trogen tjänst i Örebromissionen/Evangeliska frikyrkan i bagaget. En resa som började med den kallelse som Moni upplevde när hon fortfarande var tonåring.

Torpkonferensen 2007. Moni Höglund

Moni Höglund på Torpkonferensen 2007.

– Jag växte upp i Örmon, ett jätte­litet ställe, där mina föräldrar hade en bondgård. De hus man såg, det var grannarnas hus och Saronkapellet, som min morfar hade varit med och byggt. Vi var där jättemycket, mina föräldrar, jag och mina åtta syskon.

– Det som format mig, den Moni jag är i dag, det är min uppväxt, som var ganska sträng och som gjort att jag har fått omforma ganska mycket enligt mitt eget sätt att se. Det är mina föräldrars starka tro och generösa sätt. Och det är att pappa dog tidigt. Jag var bara 18 år. Där lärde jag mig att ingenting är för givet.

Blev frälst i tonåren

Hon blev frälst som 15-åring, på ett läger på Gultebogården. Då, åren 1975–1976, blev många frälsta i församlingen. Det pågick en väckelse, människor från omkringliggande byar och samhällen kom till kapellet, ungdomsgänget bara växte och det satsades mycket på ungdomarna.

Monis pappa omkom i en bil­olycka när hon var nästan klar med gymnasiet och planerade att gå bibelskola.

– När pappa dog tänkte jag: ”Nu kommer jag att behövas på gården”. Jag trodde att det var slut med mina bibelskoleplaner. Men mamma sa: ”Åk.”

Moni Höglund, präst i Olaus Petri Församling, Örebro. Här på sin motorcykel, en Honda 650.

Moni Höglund på sin Honda 650. Foto: Gabriella Mellergårdh

Tonårsevangelist i Örnsköldsvik

På Örebromissionens bibelskola­ grodde kallelsen till att bli evangelist. Hon blev utsänd till Örnsköldsvik tillsammans med en annan tjej. Tonårsevangelister. De predikade och ledde barnkören.

När Moni var 20 år började hon läsa teologi vid Örebro missionsskola.

– Det var ju alldeles för tidigt! Men min kallelse var mer än bara en längtan. Som en av få i klassen tänkte jag att jag ville bli pastor.

– Det var då jag träffade min blivande man, Willy. Vi gick i samma klass men blev tillsammans när vi gick en buggkurs.

Mod har det inte rått någon brist på när det gällde Moni. När hon efter tre år på ÖM blev kallad till pastorstjänst av Regna/Igelfors frikyrkoförsamling tackade hon genast ja – och blev en 23 år ung herde och föreståndare.

– Jag tänkte: Det ska nog gå! Det visade sig att jag var näst yngst i församlingen. En del trodde inte det var sant. Va?! Ska en tjej leda församlingen? När jag sju år senare lämnade tjänsten var jag gift, hade fått fyra barn och vi hade byggt en kyrka (Moni och Willy var pastorer tillsammans).

Moni Höglund, präst i Olaus Petri Församling, Örebro. Hon är även fotbollsmorsa som prioriterar fotbollsmål före perennrabatter.

Fotbollsmorsan Moni Höglund. Foto: Gabriella Mellergårdh

– När vi sa adjö till församlingen sa en av kvinnorna till mig: ”Du var inte så värst på predika när du kom. Men du har tagit dig rejält.” Jag tänker att det var klokt av henne att inte säga något tidigare, utan låta mig växa.

Från Regna/Igelfors flyttade familjen till Västerås där Willy fick nytt jobb. Moni utbildade sig till församlingsmusiker, jobbade i Bäckbykyrkan, blev pastor i Korskyrkan. Efter sex år i Västerås gick flyttlasset till Örebro och Immanuelskyrkan och jobbet som ungdomspastor. Snart var hon föreståndare och hade en styrelsepost i Örebromissionen/Evangeliska frikyrkan, EFK.

Ett femte barn anlände. Och Moni blev tv-pastor med hela svenska folket.

"Gick genom rutan"

Det var SVT-producenten Johannes Söderberg som upptäckte Moni när han direktsände en gudstjänst från Immanuelskyrkan. Moni predikade och ”gick rakt igenom rutan”.

Det blev början till ett långt samarbete och en katalysator för hennes funderingar på att bli präst. Hon ledde studiogudstjänster, andakter, helgmålsböner. Intervjuade människor som gav vittnesbörd. Reste landet runt. Under bilresorna diskuterade Moni teologi med den svenskkyrklige Johannes­.

– Vi upptäckte att det fanns fler likheter än skillnader mellan oss. Ibland var han mer frikyrklig än jag och jag mer svenskkyrklig än han. Ibland tvärtom. Men jag trivdes fortfarande jättebra i EFK och började så småningom på EFK:s kansli.

Moni Höglund, EFK-pastorn som blev präst och numera arbetar som församlingsherde.

En avgörande händelse

Och så kom året 2008 med Örebro teologiska högskolas 100-årsjubileum – och den händelse som blev avgörande för Moni Höglunds vidare resa genom livet. En högtidlig gudstjänst firades i Filadelfiakyrkan i Örebro. Lennart Törn, pastor och lärare i Nya testamentet vid Örebro missionsskola, predikade. Moni satt längst fram i kyrkan tillsammans med andra EFK-profiler.

– Alldeles innan han ska sätta sig efter predikan säger Lennart Törn att han måste berätta något som Gud sa till honom i fredags: ”Du unga människa som under en längre tid har tänkt läsa till präst. Nu är det dags. Du kommer att bli Herrens tjänarinna.”

– Och där, mitt under en gudstjänst i Evangeliska frikyrkans högborg, visste jag att orden var riktade till mig. Det var som om Gud sa till mig: ”Det var här de bad för dig när du skulle gå ut som evangelist. Det var här på missionsskolan du kallades till pastor. Och nu kallar jag dig till präst. Det spelar ingen roll vad tjänsten heter, du är min tjänarinna”.

”Kände en enorm trygghet”

Moni Höglund säger att hon inte brukar få tilltal, men det här var mycket tydligt.

– Jag kände en sådan enorm trygghet.

Det blev en stor apparat innan hon kunde prästvigas. Studier, kompletteringar av kurser, rädsla för att hon var för gammal, ansträngd ekonomi. Till det kom kritiken och de många ifrågasättandena.

– Hade kallelsen inte varit så stark, tilltalet så tydligt, tror jag inte att jag hade orkat. Men jag hade min man som sa: ”Det är klart att du ska bli präst! Det är ju det vi har pratat om i alla år.” Och min familj som stöttade oerhört mycket. Och andra, som Lennart Törn, Håkan Arenius (pastor och EFK-profil) och Strängnäs biskop Hans-Erik Nordin, många släktingar och vänner som hjälpte och peppade.

– Jag vet fortfarande inte varför Gud ville det här. Jag följde med helt enkelt. Jag tror det är ett steg från Gud. Jag tror också att min kallelse är först och främst att vara Moni, med allt vad Gud har lagt ner i mig. Min kallelse är att vara Guds barn, att vara Herrens tjänarinna. Var jag än är och vad mitt jobb än heter vill jag vara äkta.

Sökte tröst i kyrkan

Hon berättar om en händelse. En kvinna som kom fram till henne på gatan utanför polishuset i Örebro. Kvinnan berättade att hon en gång, för många år sedan, var jätteledsen och gick in i kyrkan mitt under pågående gudstjänst.

– Hon sa att hon upplevde att jag talade direkt till henne och att det hjälpte henne. Och att hon burit med sig detta i alla år efter det.

– Jag ber varje dag om att Andens­ frukter ska lysa genom mina ögon, händer och fötter. Gud är så mycket större än vi och använder så mycket för att visa sin kärlek. Jag tror att det sker mycket mer än vad vi kan ana. Varje gång vi ler så är det Guds kärlek vi ger till varann. Guds kärlek lyser igenom mer än vi anar.

Glad att få vara en brobyggare

Sedan hon blev präst 2012 har många människor ringt Moni och frågat: ”Hur har du gjort? Hur har du tänkt under den här resan?”

–  Jag svarar att jag är glad åt att få vara en brobyggare. Det här nya jobbet som jag började på i höstas hör till hela historien om att jag har varit pastor förut och är präst nu. När den här tjänsten dök upp sa jag till Gud: Får jag den blir jag glad. Får jag den inte, stannar jag kvar där jag är. Med glädje.

– Jag har aldrig lämnat något för att jag inte velat vara där. Jag har varje gång tagit mig an en ny bit, nästa steg i kallelsen. Det jag vill är att tjäna Gud där Gud vill ha mig, just nu.

Läs mer Pastorn som blev präst

---

Moni Höglund

  • Ålder: 59 år.

    Bor: I Örebro.

    Familj: Gift med Willy, fem barn, barnens respektive, åtta barnbarn.

    En dröm: Att åka till Disneyland i Paris med alla barnbarnen.

    Favoritbibelord: Matteus 7:12: "Allt vad ni vill att människor­na skall göra för er, det skall ni också göra för dem."

    Vision för Sverige: Den stora visionen levs ut av oss var och en: Lev och verka på den plats där du är, hjälp varandra och visa Guds kärlek.

    Vilar: Tränar, går på fotboll, hejar och skriker. Gillar att röra på sig. Läser, umgås med barnbarnen.

---

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig