Står frikyrkorna inför en ordförandekris?

I frikyrkans föreningstradition är ordföranden en naturlig del. Men uppdraget kan vara slitsamt – och konfliktfyllt. En ny rapport uppskattar att en tredjedel av tidigare ordförande inom EFK inte längre är aktiva i församlingen efter att de avgått.

– Trots alla år i församlingen kan man bli så besviken att man lämnar, säger rapportförfattaren och tidigare frikyrkoordföranden Tomas Jirenius.

Det är en situation som många i frikyrkan kan känna igen sig i. En styrelseordförande sitter på sin position i flera år, har stort inflytande i församlingen, och deltar aktivt i arbetet. Så sker det ett skifte: antingen är det slutligen dags att lämna över till någon annan, eller så påskyndas avskedet av en konflikt. Därefter försvinner ordföranden ut i periferin eller lämnar församlingen helt.

I en ny rapport, som tidigare församlingsordföranden Tomas Jirenius har skrivit, framkommer det att problematiken är vanlig. Genom att fråga nuvarande ordförande om deras företrädare uppskattar han att en tredjedel av de som lämnat ordföranderollen inte heller är aktiva i sin församling längre.

– Det kan vara så att ordföranden hamnar utanför centrum i församlingen och inte längre är med och påverkar. Man tycker att församlingen kanske rör sig i fel riktning när man varit visionsbärare själv, eller så finner man inte en ny intressant roll där man kan bidra. Trots alla år i församlingen kan man bli så besviken att man lämnar, säger Tomas Jirenius, som var ordförande i Korskyrkan i Ludvika i 18 år.

Han hade själv en positiv upplevelse både under och efter sin tid som ordförande, men tiden väckte frågor som han ville ha svar på. Delade andra hans erfarenheter? Vad upplever ordföranden som sina största problem? Varför är det så svårt att rekrytera nya ordförande? Och är ordföranden en bortglömd ledarposition i frikyrkan i dag?

Han hörde av sig till Evangeliska frikyrkan med ett erbjudande att skriva en rapport. Resultatet blev Vägen in, vägen ut, vägen vidare – en rapport om ordförandeskap, som innehåller enkätsvar från över 150 nuvarande och tidigare ordförande i EFK-församlingar.

Kan överföras på andra samfund

Rapporten gäller församlingar i Evangeliska frikyrkan, men Jirenius tror att resultaten också går att överföra till andra frikyrkosamfund.

– Många av frågorna är relevanta vilket samfund man än är i, det är samma brottningskamp. Jag tror att detta är representativt för Frikyrkosverige, säger Tomas Jirenius, som dock poängterar att en ordföranderoll kan skilja sig mycket åt beroende på församlingens storlek:

– Små församlingar har ofta ordförande som predikar och leder det teologiska arbetet medan det i större församlingar kanske ligger närmare att jobba med mer övergripande frågor och ekonomi, säger han.

Ett område som utforskas i rapporten är relationen mellan ordförande och pastor. En otydlig arbetsfördelning kan skapa friktion: “När det är pastorn som får besluten att ‘tippa över’, är den starka rösten, så riskerar det att ge personalproblem samt konflikt i församlingsledningen respektive i församlingen”, står det i rapporten.

– Det kan leda till konflikter om man känner att man trampar varann på tårna och vill olika. Vem är det som driver och styr? Vi såg i utredningen att det kan vara en källa till konflikt, säger Tomas Jirenius.

“Som ideell väger man väldigt lätt”

Eric Berggren deltog i referensgruppen som stöttade Tomas Jirenius genom arbetet med rapporten. Eric har också egna erfarenheter som ordförande i en frikyrka, men det fick ett olyckligt slut.

– Det uppstod en konfliktsituation och förtroendekris där jag blev ombedd att avsluta mitt ordförandeskap. Där vägde anställningstryggheten för en pastor mycket tyngre än de argument som fanns i församlingsledningen, och jag som ordförande fick representera det. Som ideell väger man väldigt lätt om det inte är så allvarliga saker som har skäl för uppsägning för en anställd, säger han.

Han tror också att det kan bero på att ordförandens arbete inte är lika offentligt som exempelvis en pastors.

– Det finns nog inte en så stor medvetenhet om att det kan vara tuffa perioder som ordförande, och det sker lite i skymundan. En pastor är oftast mycket mer offentlig, och församlingen kan lättare uppfatta tuffare passager, men som ordförande får man slita på lite mer i bakgrunden, säger han.

Lägga mer tid på att leta ordförande

Eric Berggren hoppas att fler församlingar ska ägna mer tid åt att leta ordförande.

– En pastorsrekrytering ges ofta och med rätta stora resurser, men rekrytering av ordförande och församlingsledare skulle kunna prioriteras högre om vi menar allvar med att leda tillsammans. Kanske borde man tänka mer på vilka egenskaper som en ordförande ska ha och fundera på gruppdynamik i relation till andra som arbetar och leder i församlingen, säger Eric Berggren.

Rapporten vill sätta fingret på ett ämne som inte har diskuterats tillräckligt inom frikyrkan, menar Tomas Jirenius, och säger att både ordförandens roll och rekryteringen till den kommer att vara ödesfrågor framöver.

– I mindre församlingar där man inte har råd att anställa en pastor kan ordföranden vara avgörande för att församlingen över huvud taget ska finnas kvar, säger han.

– På större orter är utmaningen i stället att det kan handla om väldigt stora summor och fastigheter i de stora församlingarna. Då krävs det en annan professionalitet som kanske till och med kräver en avlönad position. Oavsett tror jag att ordföranderollen kommer vara extremt viktig för församlingars fortlevnad.

Text: Johannes Stenlund

---

Fakta: Rapporten “Vägen in vägen ut vägen vidare”

• Rapporten är skriven av tidigare församlingsordföranden Tomas Jirenius på uppdrag av Evangeliska frikyrkan.
• 105 nuvarande och 50 tidigare ordförande i EFK-församlingar har deltagit i enkäten.
• I enkäten fick respondenterna ta ställning till en rad frågor och påståenden, som vilka situationer som var jobbigast, hur samspelet med pastorer ser ut på olika områden, och, för tidigare ordförande, varför de slutade.
• Därefter har Tomas Jirenius med hjälp av en referensgrupp skrivit en analys av resultaten.

---

Tidigare ordförande: Bra arbetsfördelning är nyckeln

Ingegerd Green var på en och samma gång ordförande, kassör och personalansvarig i sin församling. Hon ångrar dock inte att hon tog på sig ett så stort ansvar.

– Det var mycket att göra, men i en liten församling får man hugga i, säger hon.

I två av fyra år i styrelsen var Ingegerd Green ordförande i Matteuskyrkan Majorna i Göteborg. En ekumenisk församling som har cirka 65 medlemmar. Vid årsmötet i april i år klev hon av uppdraget.

– Nya personer med kompetens, kraft och tid kom in i styrelsen och kunde axla de olika uppdragen. Det kändes bra att lämna över till dem. Jag är 60 år och nu vill jag engagera mig i annat i församlingen, förklarar Ingegerd.

Tog stort ansvar

Som ordförande hade hon ett stort ansvar. Förutom att hålla ihop styrelsearbetet skötte hon den löpande ekonomin och hade även personalansvar för pastorn.

– Det var mycket att hålla reda på. I hela mitt yrkesliv har jag jobbat som ledare och med många bollar i luften samtidigt, förklarar Ingegerd som är vd i en branschorganisation som verkar inom industrin.

– För mig var arbetsuppgifterna inte så svåra, men för någon som är ovan förstår jag att det kan kännas som en tung uppgift att gå in i ett ordförandeskap. Det jobbiga var att känna att tiden inte riktigt ville räcka till.

Strukturerat ledarskap

Även om hon själv fullt ut inte kunnat leva upp till principen att inte göra allt själv, betonar hon betydelsen av att som ordförande skapa en bra arbetsfördelning inom styrelsen. Annars är risken stor att bli utbränd.

– Den som är ordförande behöver vara en strukturerad person med ett motiverande ledarskap. Samtidigt är det viktigt att inse att det är ett tjänande, allt man får göra är inte så roligt. Glöm inte att be och att alltid sätta Gud först, säger hon som ett råd.

Samarbetet med de pastorer och präster som arbetat i församlingen beskriver hon som oproblematiskt. Hon har prioriterat att kontinuerligt “hålla samtalet levande”, som hon uttrycker det. Vardagliga och täta kontakter tror hon bidrar till att man undviker allvarliga konflikter.

– Matteuskyrkan Majorna är dubbelansluten till Evangeliska frikyrkan och EFS. Vi bejakar olikheter och vi strävar inte efter att alltid tycka likadant. Samarbetet med pastor och präst i församlingen går i samma anda och har fungerat fint.

Lyssna in pastorn

Hon menar att det är ett växelspel som, precis som verksamheten i en församling i stort, bygger på ett teamarbete.

– Ordförande representerar arbetsgivaren för pastorn, och hos oss har styrelsen också ansvaret för församlingens vision och andliga utveckling. Ordföranden måste också lyssna in pastorn som har det teologiska kunnandet och kompetensen.

Känner du dig bortglömd sedan du slutade som ordförande?

– Nej, jag får vara med och bidra med det jag kan. För de nya i styrelsen är det mycket att sätta sig in i och jag är glad om jag kan hjälpa till lite, säger Ingegerd.

Kan du tänka dig att ställa upp som ordförande igen?

– Javisst! Men nu trivs jag bra med att få tid till annat i församlingen. Jag vill ägna mer tid åt våra utforskande samtal kring kristen tro och åt att vara aktiv i min gudstjänstgrupp.

– För mig känns det bra att vara en i ett bärarlag. Uppgifterna kan skifta under olika perioder i livet. Jag försöker göra det vi avslutar våra gudstjänster med. Gå i frid och tjäna Herren med glädje!

Text: Thomas Manfredh

Samfunden: Vi behöver bli bättre på att stötta de ideella

Dagen ringde till fyra av frikyrkosamfunden för att höra om de delar bilden av en stundande ordförandekris.

Joakim Hagerius, biträdande kyrkoledare, Equmeniakyrkan

1. Har församlingar i ditt samfund svårt att rekrytera ordförande?

– Inte så svårt att det är ett akut problem. Ett gemensamt ordförandeskap, alltså att flera personer i samma församling är ordförande tillsammans, blir allt vanligare. Det kan ju tolkas som att det blivit svårare att få en enda person att ensam åta sig hela uppdraget.

2. Varför kan det vara svårt att hitta ordförande?

– Jag har inget riktigt bra svar på det, men i flera församlingar märks en större rotation. Ordförande sitter inte lika länge som tidigare. Uppdraget tycks kräva allt mer. För att även i framtiden få folk att ställa upp måste vi göra det mera hållbart.

3. Vad gör ni som samfund för att hjälpa församlingarna?

– I samtliga sju regioner i Equmeniakyrkan finns regionala kyrkoledare och församlingsutvecklare som är bollplank. Det är en supportfunktion där församlingar kan få hjälp. Församlingar får aldrig bli ensamma eller utlämnade. Vi erbjuder också utbildningar för styrelser, och nätverksträffar där ordförande och andra i styrelser utbyter erfarenheter.

– Generellt är vi bra på att ge stöd till pastorer, diakoner och anställda medarbetare, men vi behöver bli bättre på att stödja och utveckla den ideella delen av kyrkans verksamhet.

4. Vad ska församlingar tänka på när de väljer ordförande?

– I församlingar finns många starka viljor och därför krävs förmåga till samarbete och erfarenhet från övergripande ledning. Som ordförande är det också viktigt att förstå sina olika roller och veta när man är arbetsgivare, vän eller församlingsmedlem. Den balansgången är svår och kräver stor professionalitet.

5. Är modellen där medlemmar är med och beslutar hotad på sikt?

– I grunden är det en modell som fungerar väl, och jag ser inte någon stor risk att den urholkas. Men den behöver utvecklas och utformas efter den tid vi lever i. I Equmeniakyrkan utvecklar vi en modell som bygger på konsensus, att nå enighet i olika frågor genom samtal. Det är ett sätt att stärka delaktigheten.

Richard Svensson, verksamhetsledare Pingst församling, Pingst FFS

1. Har församlingar i ditt samfund svårt att rekrytera ordförande?

– Om jag tolkar signalerna från pingstförsamlingarna rätt är det på sina håll svårare att hitta en pastor och föreståndare än att rekrytera ordförande. Men jag kan förstå att ordförandefrågan hamnat i blickfånget, eftersom det är en central uppgift i församlingen.

2. Varför kan det vara svårt att hitta ordförande?

– Digniteten i uppdraget spelar nog en stor roll. Många tycker kanske att de saknar tillräckliga kunskaper eller erfarenheter för att klara uppdraget. Tidsaspekten har säkert också betydelse. Ordförandeskapet är ideellt och behöver skötas vid sidan av jobb, familj och andra åtaganden.

3. Vad gör ni som samfund för att hjälpa församlingarna?

– Pingst har precis påbörjat ett arbete som innebär att vi vill skapa större resurser och verktyg för församlingsledningar att utföra sitt uppdrag. Inte för att de gör ett dåligt jobb, utan för att det är ett område där det ställs allt större krav på kompetens i rollen som arbetsgivare och i funktionen som ledarskap.

4. Vad ska församlingar tänka på när de väljer ordförande?

– Tänk noga igenom vad ni som församling förväntar er av en ordförande och hur funktionen är i förhållande till föreståndaren. Ordförande är en andlig tjänst och det bygger på ett förtroende från församlingen, även om uppdraget innefattar många uppgifter av operativt slag. Den undervisning Paulus ger Timotheus, när han ska utse församlingsledare är en bra grund att utgå från.

5. Är modellen där medlemmar är med och beslutar hotad på sikt?

– Det är en svår fråga. Demokratin i församlingen, att medlemmarna är med och beslutar i olika frågor, är en princip vi behöver värna. Oavsett hur de demokratiska formerna och strukturerna ser ut framöver behöver församlingsledningen vara inlyssnande, kommunikativ och inkluderande.

Lars-Gunnar Jonsson, nationell missionsledare, Svenska alliansmissionen

1. Har församlingar i ditt samfund svårt att rekrytera ordförande?

– Det har blivit svårare på senare år, men det brukar alltid lösa sig. En modell som flera församlingar valt är att utse två eller till och med tre ordförande. Då fördelas ansvaret på flera. Ofta är det svårare att få någon att ställa upp som kassör än som ordförande.

2. Varför kan det vara svårt att hitta ordförande?

– Många som skulle vara lämpliga är engagerade i annat och har inte tid. Och några säger nog nej på grund av arbetsbördan. En styrelse har många lagar och bestämmelser att förhålla sig till, vilket kräver kunskap, tid och kraft.

– Att vara ordförande är krävande på flera olika sätt. Därför är det viktigt att den som är ordförande aldrig känner sig ensam eller utlämnad, utan har stöd både av styrelsen och församlingen.

3. Vad gör ni som samfund för att hjälpa församlingarna?

– Församlingarna kan köpa vissa tjänster från vårt rikskansli. Det gäller framför allt lönehantering. Allt fler församlingar efterfrågar detta och jag tror att det kommer att öka. En gång om året erbjuder vi kurser för dem som sitter i styrelser och det är mycket uppskattat.

4. Vad ska församlingar tänka på när de väljer ordförande?

– Det bör vara en person som har ett stort hjärta för församlingen, som har ett stort förtroende och är väl insatt i verksamheten. En person med förmåga att lyssna och som alltid arbetar för församlingens bästa, och inte har en egen agenda.

5. Är modellen där medlemmar är med och beslutar hotad på sikt?

– Nej. Den modell vi har i dag där styrelsen tar fram förslag, församlingen röstar och varje medlem har en röst, oavsett om du är tonåring och ny i församlingen eller pensionär och har tillhört församlingen i hela livet, fungerar bra.

– En bättre modell finns inte än den som beskrivs i Romarbrevet 12. Församlingen liknas där vid en kropp med många lemmar där alla har olika uppgifter. Den tycker jag vi ska hålla fast vid.

Markus Sand, programledare Sverigeprogrammet, Evangeliska frikyrkan

1. Har församlingar i ditt samfund svårt att rekrytera ordförande?

– Svårt skulle jag inte säga, men i några församlingar har det blivit svårare. Det handlar dock inte enbart om ordförande, utan gäller också andra ledaruppdrag, till exempel ledare för barn- och ungdomar och andra typer av styrelseuppdrag.

2. Varför kan det vara svårt att hitta ordförande?

– En förklaring är att uppdraget blivit mer komplext. I större församlingar med flera anställda har arbetsgivarrollen blivit tydligare. Myndigheternas krav på till exempel dokumentation har ökat, och därför krävs mer kunskap och kompetens i styrelserna. Kanske äger församlingen fastigheter utöver kyrkan. Det gäller att ha koll på olika lagar och regler.

3. Vad gör ni som samfund för att hjälpa församlingarna?

– Vi stöttar på ett allmänt plan genom att exempelvis anordna fortbildningar. Nyligen bjöd vi i EFK in till en dag för styrelseledamöter och trots att vi var sena med inbjudan deltog 350 personer från hela Sverige. Det finns ett behov som samfundet behöver svara upp mot.

4. Vad ska församlingar tänka på när de väljer ordförande?

– Det bör vara en person som ser helheten och som företräder hela församlingen. Att ordförande och pastor jobbar bra tillsammans är en annan aspekt. Ett bra samarbete ger goda förutsättningar för utveckling. Att ordförande är en visionsbärare är ytterligare en faktor som har betydelse.

– Att personen är villig att ta sig an uppdraget, och inte framför allt ställer upp för att ingen annan gör det, är också viktigt. Annars är risken stor att det blir kortvarigt, och i församlingsarbete är långsiktighet ofta att föredra eftersom det ger stabilitet.

5. Är modellen där medlemmar är med och beslutar, hotad på sikt?

– Att församlingsmedlemmarna är med och fattar beslut är i grunden bra. Men om modellen ska se ut exakt som i dag är inte säkert. Medlemskapet – alltså vem som får vara medlem – är en fråga där vi behöver tänka till. Att koncentrera makten till några få är inte lösningen, utan vi behöver hitta en modell som gör att fler känner sig delaktiga.

Text: Thomas Manfredh