Ännu en opersonlig hotellfrukost. Den här gången i Kristianstad. Det är något besynnerligt och smått komiskt med hotellfrukostar. Nästan alla sitter ensamma vid sina bord, nästan alla läser tidningen och inte ens tomprat konkurrerar med hissmusiken. Och så inbillar jag mig att de allra flesta – trots det gigantiska utbudet – äter ungefär samma sak där som de äter hemma.
