Eric Andersson: Vårt bistånd – en skam för Sverige

Jag går med två fulla matkassar från den lokala matbutiken i mitt kvarter. På väg hem hälsar jag på den romska tiggare som suttit i samma gathörn under flera års tid. Han är i min ålder, talar ingen engelska men lite spanska och jag har med mina knapphändiga spanskakunskaper lyckats få veta vad han heter, vart han kommer ifrån och att han har tre barn. När jag korsar Rörstrandsgatan på väg hem tänker jag att jag borde ha stannat till och frågat om han ville ha något ur mina kassar. Medan mina händer är fulla av matvaror är hans händer tomma.