Lite för mycket av det goda när Hedström tecknar sitt liv och värv

Titel: Smaragd i vulkansmidd kedja

Författare: Ingemar Hedström

Förlag: Bernhards förlag (419 sidor)

Genre: Självbiografi

Minns ni “Kyrkornas regnskog” i Centralamerika som skapade stor uppmärksamhet i medierna på 1980-90-talen? Nu återberättas miljö-sannsagan från Costa Rica i boken Smaragd i vulkansmidd kedja.

Författaren Ingemar Hedström tar oss bakom kulisserna. Vi får veta hur avgörande dåvarande miljöministern Anna Lindhs engagemang var, om Olof Palmes besök, om Sida-bistånd, Diakonia och Svenska Kyrkans Miljövärn (finns det kvar?) som skapade förutsättningar för att rädda det unika regnskogsområdet undan rovdrift och skövling.

Hedström berättar i den välmatade autobiografin om sin kamp för naturreservatet “smaragden” Barbilla. Han delar också generöst minnen och anekdoter som värmländsk pöjk och global äventyrare, med mycket spring i bena. Pastorssonen blev (befrielse) teolog, zoolog och ekolog med ett ben i Latinamerika och ett i Sverige.

Mina förväntningar på boken är uppskruvade av egna besök i Centralamerika och inte minst av biskop Martin Lönnebos lyriska beskrivning och journalisten Michael Lindholms förord. Det blir tyvärr lite mycket av det goda och ibland väl internt. Vägen till själva huvudberättelsen känns lång och spretig, trots flera cliffhangers. Kanske författaren skulle ha delat upp den i två delar; en fokuserad om Smaragden och en om det händelserika hedströmska livet?

Hedströms språk både glittrar och förvirrar genom förenklad meningsbyggnad, ibland lite som snabba anteckningar. En mer genomgripande redigering hade lyft de bitvis fängslande berättelserna och faktatexterna. Nu svävar citat, generös namedropping, bilder och kursiverade (viktiga?) ord på spanska och engelska lite väl fritt och omotiverat bland minnesbilderna och naturläran.

Trots allt matar Hedströms olika livets “drivhjul” handlingen framåt mot själva storyn. Han fick ett unikt och dramatiskt uppdrag från Costa Ricas miljöminister: Rädda regnskogen! Och det är en fantastisk historia som man faktiskt kan uppleva på plats som ekoturist i Barbilla. “Det är likt en känsla av ett förlorat paradis” konstaterar biskop Lönnebo, en av de många tacksamma besökarna.

[ Världens fattigaste kommer få mindre och svenskarna mer ]