Just nu älskar våra barn David Sundin. Vi har läst hans böcker Boken som inte ville bli läst och Boken som absolut inte ville bli läst på kvällarna. Det finns texter som nästan skriver sig själva. Orden har tagit form redan och behöver bara lite tid att få komma fram. Sedan finns det texter som inte alls vill ta form. Som trilskas och konstrar. Det här är absolut en text i den sistnämnda kategorin. Jag skulle kunna beskriva den som “texten som verkligen inte ville bli skriven”.
Vi befinner oss på väg mot påskens glädje och min intention var att skriva något om fasteperioden. Hur viktigt det är för oss i vår uppskruvade tillvaro att ta tillfället att sakta ner. Att avstå. Att förenkla och skala av. För jag tror verkligen på det. Ja, jag är övertygad om att vi behöver fastan för att fokusera och ställa in skärpan inför påsken. Trots den övertygelsen så kunde jag omöjligt hitta orden för att skriva den text jag önskade om fastan. Någonting stämde inte alls, det fanns ett skav varje gång jag försökte samla mig och skriva.
Skavet är inte nytt. Jag är inte den första att varken identifiera det eller sätta ord på det, men det är likväl aktuellt. Det som skaver i mig är hur lätt vi kidnappar fastan för våra egna syften. Vi avstår från mat och går ner i vikt och närmar oss vårt kroppsideal. Vi avstår från inköp och sparar pengar som vi kan spendera senare. Fastan blir ytterligare ett sätt att investera i oss själva.
För femton månader sedan blev jag sjuk i det som kom att utvecklas till postcovid. Är det något jag lärt mig sedan dess så är det att avstå. Med det följer insikten om vilken milsvid skillnad det är mellan det påtvingande avståndstagandet och det valda.
Att under fasteperioden ha valmöjligheten att avgöra vad jag vill avstå ifrån är ur det perspektivet att betrakta som en lyx. Själva möjligheten att avstå något till förmån för något annat är en nådens gåva som räcks oss. Gåvor bör hanteras varsamt och inte missbrukas, särskilt om du värdesätter givaren. Därför brister något i mig när jag anar att enkelhetens gåva som bjuds oss på vandringen mot Golgata förvrängs till förtjänst.
Alla försök att närma oss Gud är bra försök.
— Lina Skoghäll
Bibeln talar om rätt fasta i termer av att lossa bojor, krossa oförrätter, ge mat åt dem som hungrar och klä de fattiga. Kanske är det så att vi som har lyxen att välja vad vi ska avstå ifrån under fastan borde fråga oss om vårt val leder i den riktning Ordet talar om. Om det sätter oss i rörelse mot de minsta och de svagaste. Mot dem som berövats valet, som varje dag tvingas avstå. Nu låter den här “texten som verkligen inte ville bli skriven” som en dom över alla oss som någon gång fastat med grumliga motiv.
Alla försök att närma oss Gud är bra försök. Vi kan väl bara försöka komma överens om att inte göra som Ernst Kirchsteiger och säga “I det enkla bor det vackra” och sedan sälja det på tusentals tändsticksaskar, handdukar och disktrasor?
När vi tillsammans skärper trons blick inför påskens mysterium tror jag på riktigt att vi kan få vara med och se hur Jesus ger människor friheten tillbaka.
