Joakim Hagerius: Ställningstagande om dödshjälp behöver värdeargument

Föreställ dig att du har deltagit i en lång och intellektuellt hederlig diskussion om aktiv dödshjälp. Du har förmedlat dina bästa argument. Din kombattant har tagit in argumenten och förstått dem. Det hela är ömsesidigt: båda två har gjort rättvisa åt sina argument och upplever sig förstådda.

Det finns dessutom ett erkännande om att det är en komplex fråga och att det finns poänger i de fakta som båda lägren presenterat.

Som argument för aktiv dödshjälp har framförts att det bidrar till minskat lidande och motverkar minskad värdighetsförlust i livets slutskede. Och mot aktiv dödshjälp att det skulle minska förtroendet för sjukvården, att sjuka och behövande skulle uppleva sig ligga samhället till last.

Förståelse är ett osannolikt scenario: debattörer och politiska motståndare tenderar att vilja missförstå varandra. Men ponera det osannolika, och att alla kända fakta ligger på bordet. För några stora frågor är det ändå inte tillräckligt för ett ställningstagande. Aktiv dödshjälp är en sådan fråga.

När alla argument är uttömda, vilket i sig är viktigt, är det djupare övertygelser och värderingar som avgör.

När Dagen ställer frågan till samtliga politiska partier om en röst på dem kan innebära en röst på att införa aktiv dödshjälp är det bara Miljöpartiet som svarar att de vill utreda frågan. Alla andra partier säger nej. Innebär det att frågan är avgjord? Nej, det är att göra det för enkelt. Om övertygelser och värderingar är avgörande i ett ställningstagande för eller emot aktiv dödshjälp, då är det viktigt att granska hur partierna motiverar ett nej.

Läs mer Bitte Assarmo litar inte på partiernas svar

Liberalernas och Centerpartiets nej är tydliga, kan tyckas. Men vad är det som säger att de inte kan komma att byta åsikt? Räcker det med enskilda partister som driver frågan, i kombination med en tilltagande folklig opinion, för att partierna ska byta fot? Deras nej saknar ett bärande motiv: Värden som är bestående över tid.

Socialdemokraterna och Kristdemokraterna är de två som tydligast motiverar sina svar med värdeargument.

För båda partierna handlar det om en människosyn, som också stämmer väl med en kristen människosyn.

KD menar att subjektiva bedömningar inte får avgöra vad som gör ett liv värt att leva. De resonerar tydligt utifrån värderingen om livets helgd och okränkbarhet. Och för S handlar det om att värna människan i utsatthet, att förhindra en negativ syn på sjuka och dem med funktionsnedsättning. Detta är två grundläggande värderingar för ett humant samhälle som inte får ändras över tid. Oavsett opinion.

Att debattera komplexa frågor: granska fakta och att låta övertygelser brytas mot varandra, är viktigt. Men den som med grund i värderingar inte vill se en ändring i gällande lagstiftning behöver heller inte föreslå en utredning om legaliserad aktiv dödshjälp.

Läs mer Så tycker varje parti om aktiv dödshjälp