Ledarkrönika

I en tid präglad av våld behövs pacifisterna

Därför är jag fortfarande pacifist, skriver Fredrik Wenell.

Det är inte helt enkelt att i en tid som vår hålla fast vid en pacifistisk övertygelse. Inte minst eftersom andra ofta tror det handlar om en metod eller en alltför naiv förståelse av våld. Tvärtom, det är just på grund av att vår tid är så präglad av våld och polarisering som pacifister behövs. Pacifismen är inte en metod utan en livshållning som har sin grund i Jesus och därför gäller på fler områden i livet än i relation till krig.

En annan missuppfattning är att pacifism handlar om att dra sig undan och låta staten göra smutsgörat. Centrum för den sorts pacifism jag identifierar mig med är att kyrkans kallelse är att ständigt vara en kraft mot polarisering, hat och konflikt.

Jag hade aldrig varit pacifist om det inte varit för Jesus.

—  Fredrik Wenell

Krig börjar inte när de första raketerna skickas iväg utan långt tidigare. I polariseringens tidevarv tycks det alltmer handla om att antingen är du för oss eller emot oss. Om någon hamnar på fel sida måste fienden förintas eller i alla fall tvingas till underkastelse.

Våldet och polariseringen tycks ha en tendens att ge upphov till mer och nytt hat. Men, som jag skrivit i en tidigare text, det kommer alltid att finnas på den här sidan av evigheten.

Därför är frågan egentligen inte hur våld, krig och hat ska försvinna utan till vad kristna är kallade i en våldsam värld? En kristen pacifism talar aldrig om för andra hur de bör leva utan visar på alternativ att bemöta ondskan för dem som följer Jesus.

Jag hade för det första aldrig varit pacifist om det inte varit för Jesus. Snart firar vi jul i väntan på fredsfursten som kommer föra att upprätta sitt fredsrike. Som kristna vet vi att Jesus har börjat att uppfylla riket men ännu inte gjort det fullt ut. Det är till delaktighet i det upprättandet kristna är kallade.

Pacifism förutsätter för det andra att Gud råder över historien. Våld är ofta ett uttryck för förlorad kontroll, eller en rädsla att förlora den. Kristen tro bekänner sig att Gud kommer ha sista ordet. Kristen pacifism är därför meningslös om Gud inte för allt mot sin fullbordan, något som för övrigt gäller den kristna tron i allmänhet.

Den tredje förutsättningen är uppståndelsen, utan den är pacifismen omöjlig eftersom det enda liv vi då har är det vi just nu lever. Men genom Jesus död bryts våldets spiral och genom uppståndelsen vet vi att döden inte kunde hålla kvar honom. Kristna är kallade att tillsammans med den uppståndne fortsätta den kampen.

Problemet med våld och vapen är att de berövar oss fantasin som gör att vi inte söker andra lösningar på polarisering och konflikt. Det enda vi känner till är att slå hårdare. Men av kristna som vi ibland ler åt, exempelvis amish, kan vi lära oss mycket. Hos dem finns en tradition av att möta våldet på andra sätt.


Fler artiklar för dig