Våra små frön förvandlas till livgivande träd när vi dör

Varje höst ligger kastanjer utspridda i vårt hus. I hallen, på köksbordet eller på en oväntad plats i vardagsrummet. Det är min yngste son som har för vana att plocka hem ett antal på väg hem från skolan. Detta har han gjort länge och när han var tre-fyra år ville han plantera ett kastanjefrö. När vi köpte vårt hus var det dags, och kastanjen grävdes ner i trädgården och vattnades. Min son blev både orolig och besviken när det inte hände något på en gång. Och även flera år senare var det stora kastanjeträd han sett framför sig bara en liten späd planta med ett blygsamt antal löv. Nu, åtta år senare, börjar vi ana att det kommer bli ett träd.

Om vi har vårt hopp i vår hälsa, våra karriärer, pengar och prylar, då är svaret nej.

Paulus jämför vår jordiska kropp med ett frö som behöver dö för att kunna växa till det träd som Gud tänkt. Vår kropp och tillvaro i himlen blir annorlunda än här på jorden, ändå är de nära sammankopplade. Utan mitt frö här och nu kan mitt träd i himlen aldrig växa. Det är lätt att förringa fröet och räkna ut dess kraft.

När tillvaron här på jorden är svår och bakslagen duggar tätt, är det viktigt att lyfta blicken och med Guds hjälp ana vad mitt frö är tänkt att bli. Vi kan även luras till tanken att bara den himmelska kroppen är viktig och därför slarva med den kropp och det jordklot vi har nu. Men fröet vi har är värdefullt för Gud. Paulus betonar att både de himmelska kropparna och de jordiska har sin glans. Hoppet om himlens frid och harmoni får aldrig leda till att vi struntar i jordens krig, konflikter och miljöförstöring. Nuet är en del av evigheten och varje människa är det frö som kan blomma ut genom Jesu död och uppståndelse.

Som en tydlig kontrast till söndagens tema “Vårt evighetshopp” har vi Jobs rop på hjälp: “Vad har jag för hopp?... Går hopp och lycka med mig i dödsriket?” Svaret är att det beror på. Om vi har vårt hopp i vår hälsa, våra karriärer, pengar och prylar, då är svaret nej. Om hoppet är Jesus är svaret däremot ja. Han har redan gått före. Att känna Jobs oro inför döden är naturlig, hur ska vi kunna förstå att våra små frön förvandlas till livgivande träd när vi dör? Och sorgen över den som gått före in i den eviga vilan är påtaglig och sann. Men genom Jesus finns även en annan sida av verkligheten – de som gått före har uppstått oförgängliga i härlighet och fulla av kraft. Jesus lovar att Guds vilja är att inte “låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig”.

[ Debatt: Tala mer om det himmelska hoppet ]

Kastanjerna i huset och det blygsamma kastanjeträdet i trädgården påminner mig om vårt evighetshopp. Hoppet om att Jesus förvandlar mitt enkla frö till något stort och livskraftigt. Vad påminner dig om hoppet denna allhelgona?

---

Veckans bibeltexter - Tema: Vårt evighetshopp

Gammaltestamentliga texten: Job 17:15-16

Vad har jag då för hopp, vem kan skönja någon lycka för mig? Går hopp och lycka med mig till dödsriket, skall de följa mig ner i mullen?

Episteltext: 1 Korinthierbrevet 15:35-49

Nu undrar någon: “Hur uppstår de döda? Hurdan kropp har de när de kommer?” Vilken enfaldig fråga! Det du sår får inte liv om det inte dör. Och när du sår är det inte den blivande växten du sår utan ett naket sädeskorn eller något annat frö. Men Gud ger det den gestalt han har bestämt, och varje frö får sin egen gestalt. Alla kroppar är inte likadana, människorna har sina, boskapen sina, fåglarna sina och fiskarna sina. Vidare finns det himmelska kroppar och jordiska, men de himmelska har sin glans och de jordiska har en annan. Solen har sin glans, månen sin och stjärnorna sin. Ja, alla stjärnor har olika glans. Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. Det som blir sått föraktat uppstår i härlighet. Det som blir sått svagt uppstår fullt av kraft. Det som blir sått som en kropp med fysiskt liv uppstår som en kropp med ande. Finns det en kropp med fysiskt liv, så finns det också en med ande. Och så står det skrivet: Den första ‘människan’, Adam, ‘blev en varelse med liv.’ Men den siste Adam blev en ande som ger liv. Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska; därefter kommer det andliga. Den första människan kom från jorden och var jord; den andra människan kom från himlen. Som den jordiska var, så är också de jordiska, och som den himmelska är, så är de himmelska. Och liksom vi blev en avbild av den jordiska, skall vi också bli en avbild av den himmelska.

Evangelietext: Johannes evangelium 6:37-40

Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort. Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja som har sänt mig. Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig utan låta dem uppstå på den sista dagen. Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen.”

Psaltaren: Psalm 116:1-9

Jag älskar Herren, ty han har hört min bön om förskoning. Han lyssnade till mig när jag ropade. Dödens snaror omgav mig, dödsrikets fasor nådde mig, jag var i nöd och förtvivlan. Jag åkallade Herren: Herre, rädda mitt liv! Herren är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig. Herren bevarar de oskyldiga, jag var hjälplös, och han räddade mig. Kom till ro, min själ, Herren har varit god mot mig. Han räddade mig från döden, mitt öga från tårar, min fot från att snava. Jag får vandra inför Herren i de levandes länder.

---