Jesus uppenbarar sig ofta på udda sätt som förbryllar oss

Jag undrar vilken fågel som är mest omtyckt i Sverige? Kanske domherren, koltrasten eller den mäktiga kungsörnen? Min gissning är att korpen kommer ganska långt ner på listan. Det är ju en fågelart som har ett, vad skall man säga, lite mer tvivelaktigt rykte. Den svarta kråkfågeln är mycket intelligent, men också snabb på att knycka åt sig av andras mat. Korpen är en asätare som gärna sliter kött från en halvmosad räv på motorvägen. I grekiska legender kommer korpen med bud om storm och i Sverige har korpen förknippats med förlorade själar. Inte nog med det, enligt 3 Mosebok är korpen ett orent djur.

I dagens text befinner sig en av Guds profeter i en knivig situation. Elia har profeterat att en torka kommer drabba landet, vilket får kungen att gå i taket. Profeten behöver “ta en paus”, gärna på något lite mer diskret ställe på landet. Då säger Gud: “Bryt upp, ta vägen österut och göm dig i Kerits bäckravin, öster om Jordan”. Men det är ju mitt ute i öknen, hur skall han kunna överleva där? Ingen fara, jag har befallt korparna att förse dig med mat, hälsar Gud.

Jag tror det hade vänt sig i magen på mig om jag hade varit tvungen att äta mat som asätare kom med i sin näbb. Tänk då att vara Elia, som hela livet fått höra att korpar är orena djur. I 3 Mosebok 11:15 står det om korpar, att de “inte får ätas, de är något avskyvärt”. Elia känner sig förbryllad. Han skall i och för sig inte äta det orena djuret, (som Petrus uppmanas göra längre fram i berättelsen), men ändå, om det verkligen vore Gud skulle han väl inte sända ett orent djur? Kanske är det den onde som vill lura ut honom i öknen?

Jesus kommer ofta på udda och förvånande sätt. Han är helt annorlunda, men kommer ändå hemifrån.

Författaren PO Engquists berättar i sina memoarer om när han står inför sin första viktiga tävling i höjdhopp och joggar i skogen som uppvärmning. Då möter han Jesus, förklädd till en anspråkslös äldre småskollärarinna. Det lyser kring henne, och han är helt övertygad om att det är Jesus. Men han är förbryllad “…att Jesus talade med denna tydliga västerbottniska accent gjorde honom nästan nervös eftersom det var oförklarligt att Jesus Kristus var hemifrån”.

[ Är Jesus sökarvänlig? ]

Att Gud håller oss vid liv med hjälp av ett orent djur är oväntat. Likaså att Jesus Kristus talar med samma dialekt som vi själva. Det är förbryllande, är det verkligen Gud detta?

Men Elia litar på att det är Gud, även om det inte stämmer med den tidigare kartan. Hungern och desperationen hjälper nog också till. Den utsvultne förstår med kroppen att liv går före renlärighetens ängslighet.

Jesus kommer ofta på udda och förvånande sätt. Han är helt annorlunda, men kommer ändå hemifrån. Plötsligt är den orena olyckskorpen en lyckokorp. Det är förbryllande. Är det verkligen Gud? För att kunna urskilja börjar jag med två enkla frågor: Ger det liv? Ger det ljus?

Lyssna på podden här

---

Söndagens bibeltexter - Tema: Jesus är vårt hopp

Gammaltestamentliga texten: 1 Kungaboken 17:1-6

Elia, en man från Tishbe i Gilead, sade till Achav: “Så sant Herren lever, Israels Gud som jag tjänar, under de närmaste åren skall det varken falla dagg eller regn annat än på min befallning.” Herrens ord kom till Elia: ”Bryt upp, ta vägen österut och göm dig i Kerits bäckravin, öster om Jordan. Där kan du dricka ur bäcken, och jag har befallt korparna att förse dig med mat.” Elia gjorde som Herren hade sagt, han gick till Kerits bäckravin öster om Jordan och slog sig ner där. Korparna kom med bröd och kött till honom både morgon och kväll, och han drack ur bäcken.

Episteltexten: 2 Timotheosbrevet 1:7-10

Ty Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens. Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre och inte heller för mig som är fånge för hans skull, utan lid för evangeliet du också, med kraften från Gud. Han har räddat oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar utan genom sitt beslut och sin nåd, som han skänkte oss i Kristus Jesus redan före tidens början men som har blivit uppenbar nu när vår frälsare Kristus Jesus trätt fram. Han har utplånat döden och dragit liv och oförgänglighet fram i ljuset genom evangeliet,

Evangelietext: Matteusevangeliet 14:22-33

Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön medan han skickade hem folket. Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön.

När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. Men genast talade Jesus till dem och sade: “Lugn, det är jag. Var inte rädda.” Petrus svarade: “Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.” Han sade: “Kom!” och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: “Herre, hjälp mig!” Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. “Du trossvage”, sade han. “Varför tvivlade du?” De steg i båten, och vinden lade sig. Och de som var i båten föll ner för honom och sade: “Du måste vara Guds son.”

Psaltarpsalm: Psaltaren 107:28-32

Då ropade de till Herren i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål. Han stillade stormen, och vågorna tystnade. De gladdes när det blev lugnt, han lät dem nå hamnen de ville till. De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor, de skall lovsjunga honom i tempelskaran och prisa honom i de äldstes krets.

---