Livsstilskrönika

Varför ska vi bestämma över på vilket sätt Gud ska svara?

Hanna Simonsson: Vår uppgift är att be, vi behöver fortsätta be och att gång på gång komma till honom, men Gud själv är den som svarar på bönen.

“Men Gud svarar ju aldrig på mina böner!”

Kanske är detta en mening som du själv sagt eller ropat ut i ett förtvivlat ögonblick, eller som du hört något säga? Jag har definitivt sagt dessa ord vid ett flertal tillfällen i mitt liv. Jag har upplevt känslan av att Gud inte tycks svara på mina böner. Här blir kvinnan, kallad änkan, i dagens evangelietext vår förebild. Så här står det i Lukasevangeliet att Jesus berättade: “Och hon kom gång på gång till honom”. Hon gav sig inte, hon gav inte upp om Jesus.

Så kan vi också göra, precis som kvinnan i Jesu exempel. Idogt och uthålligt kan vi gång på gång få komma till Herren med allt det som ligger i våra tankar och på vårt hjärta.

Något som slagit mig är att vi gärna vill försöka hjälpa Gud på traven i våra böner. Vi kommer till exempel gärna med förslag på hur Gud eventuellt skulle kunna lösa en situation. Som exempel skulle det kunna låta så här när man ber: “Gud, jag ber att du ska möta person X och visa din kärlek för den. Herre gör det genom att den får möta andra i dag som får visa på din kärlek”.

Vår uppgift är att be, vi behöver fortsätta be och att gång på gång komma till honom, men Gud själv är den som svarar på bönen.

Varför ber vi ofta så här? Tror vi inte att Gud själv klarar av att svara på bönen, på det sätt han finner bäst? Vår uppgift är att be, vi behöver fortsätta be och att gång på gång komma till honom, men Gud själv är den som svarar på bönen. Han vet alltid bäst.

Vi behöver också då lära oss att sätta punkter i vår bön. I Filipperbrevet 4:6 står det “Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar.”

Det finns alltså en punkt efter önskningar. Han vill veta våra önskningar, han behöver inte förslagen. Men han behöver, och vi behöver, att vi gång på gång kommer till honom och är uthålliga i vår bön. Precis som kvinnan i dagens text.

Vidare i Filipperbrevet i vers 7 står det sedan: “Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Jesus Kristus.” Amen.

---

Bönsöndagen - Tema: Bönen

Gammaltestamentliga texten: 1 Moseboken 18:26-32

Herren sade: “Om jag finner femtio rättfärdiga i Sodom, skall jag för deras skull skona hela staden.” Abraham fortsatte: “Jag dristar mig att tala till dig, Herre, jag som är jord och stoft. Kanske fattas det fem för att det skall bli femtio rättfärdiga? Skall du då förgöra hela staden för dessa fem människors skull?” Herren svarade: “Om jag finner fyrtiofem, skall jag inte förgöra den.” Ännu en gång tog Abraham till orda: “Kanske finns där fyrtio?” Herren sade: “Då skall jag inte göra det, för de fyrtios skull.” Abraham sade: “Bli inte vred, Herre, om jag talar, men kanske finns där trettio?” Herren svarade: “Om jag finner trettio, skall jag inte göra det.” Då sade Abraham: “Jag dristar mig att tala till dig, Herre. Kanske finns där tjugo?” Herren svarade: “Då skall jag inte förgöra staden, för de tjugos skull.” Abraham fortsatte: “Bli inte vred, Herre, om jag talar en sista gång, men kanske finns där tio?” Herren svarade: “Då skall jag inte förgöra staden, för de tios skull.”

Episteltext: Efesierbrevet 3:14-21

Därför vill jag falla på knä för Fadern, efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. Måtte han i sin härlighets rikedom ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin ande, så att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan med kärlek. Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er. Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka, hans är härligheten genom kyrkan och genom Kristus Jesus, i alla släktled i evigheters evighet, amen.

Evangelium: Lukasevangeliet 18:1-8

Han gav dem en liknelse för att lära dem att alltid be och inte ge upp: ”I en stad fanns det en domare som varken fruktade Gud eller brydde sig om människor. I samma stad fanns en änka, och hon kom gång på gång till honom och sade: ‘Låt mig få ut av min motpart vad jag har rätt till.’ Till en början ville han inte, men sedan tänkte han: ‘Inte för att jag fruktar Gud eller bryr mig om människor, men så besvärlig som den där änkan är skall jag låta henne få ut vad hon har rätt till, annars pinar hon livet ur mig med sitt springande.’ ”Och Herren sade: “Där hör ni vad en orättfärdig domare säger. Skulle då inte Gud låta sina utvalda få sin rätt, när de ropar till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta? Jag säger er: han skall snart nog låta dem få sin rätt. Men Människosonen, skall han finna någon tro här på jorden när han kommer?”

Psaltaren: Psalm 13:1-6

För körledaren. En psalm av David. Hur länge skall du glömma mig, Herre? Hur länge skall du dölja ditt ansikte? Hur länge skall tankarna mala, mitt hjärta ängslas dag efter dag? Hur länge skall min fiende triumfera? Se på mig, svara mig, Herre, min Gud! Ge ny glans åt mina ögon, låt mig inte somna in i döden, låt inte min fiende säga att han besegrat mig, mina ovänner jubla över mitt fall. Jag litar på din godhet, mitt hjärta skall jubla över din hjälp. Jag vill sjunga till Herrens ära, ty han är god mot mig.

---

Fler artiklar för dig