Burundi är ett av världens fattigaste länder, till ytan så stort som Småland och med en befolkning på cirka 10 miljoner. I många år har Pingstförsamlingen i Västerbottens Mellanbygd bedrivit mission där. Två kvinnor från Robertsfors, Clara Lindberg och Viola Lindgren, arbetade där under mer än halva sina liv med sjukvård och utbildning. Nu är båda döda, men Pingstförsamlingen fortsätter på olika sätt att hjälpa till att lindra nöden. Nu reste alltså Miriam och Mikael Nordh från Burträsk, Sofia Lindahl-Achi och Stina och Kurt Granlöf från Robertsfors till södra Burundi.
- Projektet, när det är färdigt, ska leda till att 19 familjer ska få riktiga hus, en bit mark att odla, redskap, utsäde och getter, säger Kurt. En stiftelse i Umeå är den stora finansiären, men också några pingstförsamlingar bidrar med pengar.
Under besöket i Burundi fick personerna från Mellanbygden dels besöka en by befolkad av några av de familjer som ska få del av projektet, dels se den tomt som redan inköpts men också ingående planera upplägget tillsammans med kunniga burundier, som ska finnas på plats och leda arbetet.
- Vi åkte på mycket dåliga vägar upp till en kulle för att träffa dessa familjer, säger Sofia. Utsikten över det kuperade landskapet var storslagen, men situationen för barnen och de vuxna var förfärlig. De bodde i mycket enkla gräshyddor, barnen var många, man fick gå långt för att hämta vatten och det var inte lätt att få något att växa i den magra jorden, berättar hon vidare.
- Jag tror att tomten man köpt lämpar sig bra för odlingslotter, säger Miriam, som arbetar vid Holmen Skog i Västerbotten. Där finns också tillgång till vatten, så vattenförsörjningen behöver inte bli något problem.
Det som nu händer är att några från Batwa flyttar dit, bygger ett par hyddor och börjar med röjningsarbete. Sedan kommer arbetet att fortskrida, då både en byggmästare och en agronom hjälper till. En skola finns i närheten vilket gör att barnen i batwa-byn, som redan börjat skolan, får betydligt kortare skolväg.
- Vi fick också se ett liknande projekt som startade för några år sedan, säger Mikael, och det gör att vi tror att också detta ska bli bra. Innan vi åkte hem åskade och regnade det häftigt ett par nätter. Hur Batwa då hade det i sina hyddor är svårt att tänka på.
