"Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på min stig" säger psalmisten, och rör med detta vid ett av människans djupaste behov. Behovet av en fyrbåk i mörkret. Av någon eller något som hjälper henne att navigera genom livets farvatten.
I alla tider har människan sökt vägledning i stort och smått. Det tycks vara inbyggt i vårt dna som sociala varelser att vi är skapade för att ta intryck från andra. Vi ber om råd när vi ska köpa bil, läser recensioner av böcker vi finner intressanta och frågar vår bättre hälft om tröjan i affären verkligen får oss att se smalare ut. Kort sagt går vi inte en dag utan att be om och förhålla oss till människors uppfattningar om vilka val vi bör göra.
Så har det alltid varit men i det moderna samhället, där valfrihet och tillgängliga alternativ på snart sagt varje område i livet tenderar att översvämma oss, är det än mer tydligt. Projektet människan har i någon mån nått sin kulmen, men resultatet tycks ändå bli en allt större vilsenhet. "Livspusslet" har blivit ett begrepp som fångar vår längtan och strävan efter ordning och balans, och det innefattar allt från att finna vägar att kombinera familjeliv med arbete till att ha en tydlig plan för personlig utveckling och förkovring.
Samma sak gäller för livets större frågor. Under tidigare generationer besvarades dessa av de stora berättelserna, tolkade och förmedlade till oss via respektive tids religiösa, politiska och filosofiska auktoriteter. Men även detta har luckrats upp i individualismens tidevarv, och den enskilda människan förväntas nu, i allt högre grad, finna sin egen frälsningsväg genom livet.
Lars Johansson inleder numret med att teckna en bakgrund till dagens intensiva sökande efter vägledning och lyfter också några böcker som vågar ifrågasätta rådande ideal och självklarheter. Texten manar till eftertanke – trots alla miljarder som självhjälpsindustrin omsätter tycks den ändå inte riktigt kunna hjälpa människan till inre frid. Patrik Hagman synar några av de mest kända personlighetstesterna och kommer på liknande sätt fram till att även om testen nog kan ge vägledning i någon mån, så är frågan om det verkligen är en god sådan.
Så vad har kyrkan att erbjuda i en vilsen tid? Magnus Malm ger i numrets längsta artikel en introduktion till en gammal men nu alltmer använd form av andlig vägledning, nämligen den ignatianska. Även Anna Karin Hammar delar med sig av sina erfarenheter från den och passar också på att reda ut skillnaden mellan begrepp som andlig vägledning, själavård och psykoterapi. Sebastian Rehnman förklarar vad filosofisk vägledning är och Lottie Eriksson berättar om narrativ medicin, ett sätt att inom vården möta människor genom deras egna berättelser.
Vi finner inte ensamma livets mening utan bara tillsammans med någon annan, skriver den katolske munken Thomas Merton i sin bok Love and Living, Kan det vara det personliga mötet som ligger till grund för sund andlig vägledning? I en värld där teknik och medier alltmer konkurrerar ut de fysiska mötena och där "expertråd" trumfar vännens insikter eller svärmoderns livsvisdom, kanske det enskilda mötet – människa mot människa – är det som är viktigast för vår tid att återerövra?
Vi hoppas som alltid att numret ska stämma till eftertanke och kanske även generera några viktiga samtal. God läsning!
