Kardinalens utmaning: Likgiltigheten

- Att komma till Sverige är mycket viktigt för oss. För det första därför att vi får möta den lutherska kulturen med dess lutherska traditioner. För det andra därför att Sverige är ett så sekulariserat och multikulturellt land, säger han. Kardinal Gianfranco Ravasi, Vatikanens kulturminister - eller president för det Påvliga kulturrådet som det egentligen heter - tar emot på Via della Conciliazione nummer 5. Det är bara ett par minuters promenad uppför gatan till ett av världens mest kända torg och Peterskyrkan vars kupol tornar upp sig som en påvekrona över Rom. Det borde kännas som att vi träder in i maktens centrum. Men det gör det inte. Mannen som tar emot oss ler varmt och bland det första han vill förmedla är att han beundrar den svenska litteraturen.- Det är ytterligare ett skäl till att just jag personligen ville ta Hedningarnas förgård till Sverige. I mitt inledningsanförande i Stockholm kommer jag att referera till tre svenska författare vars skrifter har berört mig särskilt mycket. Stig Dagerman, en ateist som har många viktiga saker att säga om det som är bortom vår fattningsförmåga. PO Enquist vars nyutkomna självbiografi handlar om en resa från tro till ateism, från en puritansk, luthersk uppväxt till den sekulära livsåskådning han har i dag. Och katoliken Torgny Lindgren med böcker som "Batseba", "Till sanningens lov" och "Ljuset". Tolv europeiska länderHedningarnas förgård, som äger rum i Stockholm i dag och i morgon, har hittills anordnats på tolv ställen i Europa. Förutom Tirana i Albanien, som fram till 1990 var "världens första ateistiska stat" har de flesta möten ägt rum i länder som fortfarande har en stor andel utövande kristna.Vad har du för förväntningar på dialogen i ett så sekulariserat land som Sverige?- Sverige är ett lutherskt land där de religiösa referenspunkterna, den grund som den religiösa erfarenheten utgör i ett samhälle, nästan har försvunnit. De har ersatts av sekularism. Man kan säga att vi kan se vår egen framtid i hur det ser ut i Sverige i dag. Vi vill se närmare på sekulariseringsprocessen. Det är mycket viktigt för Den heliga stolen eftersom samma tendenser finns i den katolska världen. Den ekumeniska dialogen finns redan. Nu behöver vi även en dialog med den sekulära, icke-troende världen.Satsning på evangelisationPå våningen under kardinal Ravasis kontor har Påvliga rådet för ny evangelisation sina lokaler. Satsningen på återevangelisering är påven Benedikt XVI:s hjärtebarn och en av Katolska kyrkans största satsningar just nu. Men Hedningarnas förgård och möten med människor som inte tror på Gud är något annat, menar kardinalen.- Dessa två satsningar har två olika utgångspunkter. Nyevangelisationen vill fånga upp dem som trott men förlorat sin tro, eller fjärmat sig från den. Vi är mer intresserade av de icke-troendes perspektiv. Det handlar om förnuftets möten, att se på verkligheten tillsammans, upptäcka det vi har gemensamt. Det är av den anledningen som vi har skapat och arbetar med Hedningarnas förgård. Men naturligtvis är det som händer på dessa möten och i dessa samtal att de troende visar sin identitet och berättar om sin värdegrund: Skriften, evangeliet, vår historia, vår kulturella rikedom, de kristna idéerna. Så det handlar definitivt om att kristna presenterar sin tro och sin vision av världen.Några timmar efter att vi lämnat Det påvliga kulturrådet och kardinal Ravasi stöter vi ihop med honom på en liten gata i stadsdelen Prati. En ganska vanlig man i grå kavaj och en uppknäppt prästkrage (det är varmt i Rom i september), med en väl använd portfölj i handen. Han stannar till för att prata med en bekant och snart kommer två farbröder fram för att skaka hand och växla några meningar. Bara så där. Den eviga staden omsluter den glada gruppen. Både husväggarna och stenläggningen har sett många påvar, kardinaler, politiker, furstar och konstnärer komma och gå. Det är kardinal Ravasi väl medveten om.Vikten av dialogHan brukar tala om att "vi måste säga nej till glömskan". Att vi inte får glömma bort vilka det är som har byggt den värld vi lever i och var vi har våra rötter. De tankarna finns där som en röd tråd när Gianfranco Ravasi talar om vikten av dialog mellan troende och icke-troende.- Vi har en tvåtusenårig historia som har gjort oss till dem vi är. Men i dag står vi inför en likgiltighetens kultur som inte vill veta av det. Den vill inte minnas källan till den europeiska kulturens storhet. Den vill glömma att kristendomen har stått för den bildning som fött tänkare och filosofer vars tankar har format vår historia. Det är viktigt att möta de intellektuella ateisterna. Men det är ännu viktigare att möta dem som representerar den stora likgiltigheten. Det är den stora likgiltigheten som är vår största utmaning.Men de som kommer till Hedningarnas förgård är de som redan bryr sig. Hur når man ut till de likgiltiga?- Det här problemet står vi alla inför, i synnerhet religionerna. Synkretism (att ta "det bästa" ur olika religioner och skapa en ny, red anm) är inte lösningen. Vi måste erbjuda något utifrån vad vi är. Våra lösningar och erbjudanden får inte vara halvdana, de måste maximeras. Alltså: Vi måste tala om stora, viktiga frågor: livet, döden, livet efter döden, smärtan och ondskan, sanningen, vi måste tala om sex, erotik och kärlek, vi måste tala om rättvisa och relationer, och vi måste tala om mystik och det som är bortom vår fattningsförmåga.Erbjud evangeliet- Vad som behövs är en chockterapi. Vi måste gå via ungdomen och där är utbildning nyckelordet. Och vi måste använda oss av de nya effektiva och attraktiva mediekanalerna för att erbjuda evangeliet till människor. Det finns ett andligt behov som teknik och teknologi inte kan tillfredsställa. Vi kristna måste ta till oss minoritetens sätt att tänka och vara nageln i ögat på samhället.
Fakta: Hedningarnas förgård
Namnet syftar på förgården till det judiska templet i Jerusalem. Där kunde såväl judar som icke-judar mötas och föra samtal.
I modern tid är det ett projekt som lanserats av det påvliga kulturrådet och kardinalen Gianfranco Ravasi.
Tanken bakom är att stimulera dialog mellan olika grupper runtom i Europa.