På väg mot en moralisk kollaps

Sverige sägs vara på väg mot en systemkollaps, men de flesta av oss märker inte mycket av det. Det beror inte på att vi l­ever i en bubbla, långt från den så kallade verkligheten. Det beror på att det finns flera verkligheter i detta land.

Det beror på att Sverige är snedbelastat, inte överbelastat.

Vi har å ena sidan segregerade bostadsområden med hög a­rbetslöshet. Det finns kommuner där befolkningen substantiellt har ökat genom flyktingmottagandet, och vars offentliga funktioner nu är ansträngda. Och det finns socialsekreterare och andra yrkesgrupper som sliter hårt för att göra situationen dräglig för dem som ska in i våra överbelastade mottagnings­system.

Å andra sidan finns kommuner som knappt tagit emot några flyktingar. En stor del av befolkningen har inte märkt något av flyktingströmmarna. Ekonomin går som tåget, vilket Peter Wolodarski påpekade i Dagens Nyheter (6/12). BNP växer, arbetslösheten sjunker och hushållens disponibla inkomst ökar. Dess­utom är räntorna rekordlåga. Medelklassen har det, kort sagt, bättre än på länge.

Det är inte konstigt att julhandeln planeras slå rekord, och att en sci-fi produkt som robotdammsugaren utses till årets julklapp.

Vi är ett av historiens rikaste samhällen. Det saknas inte resurser i Sverige, de är bara felaktigt allokerade. Vi är inte på väg mot någon ekonomisk kollaps. Där­emot finns det stora risker för en moralisk kollaps.

Det finns givetvis saker att diskutera vad gäller flyktingmottagandet. Självklart måste vi se till att de människor som vi tar emot verkligen är i behov av skydd, inte minst för att värna asyl­rätten för dem som flyr för sina liv. Där måste vi kunna räkna med en rättssäker process, i enlighet med Genèvekonventionen och liknande överenskommelser.

Men det finns stora moraliska problem med regeringens åtgärder i dag, då de slår just mot dem med störst skyddsbehov. Kravet på giltiga id-handlingar drabbar människor som tvingats fly under kaotiska former, och av förklarliga skäl inte fått med sig sitt pass. Försvårandet av familje­återförening innebär trauman, men drabbar också dem som varit för svaga eller sjuka för att göra resan genom Europa, och som man därför tvingats lämna i krigszoner för att de sedan ska kunna ta hit under ordnade former. Till det kommer EU:s m­oraliska bottennapp genom överenskommelsen med Turkie­t, som innebär att vi samtycker till att människor interneras av en stat som allt mer antar totalitära drag.

Vi ser ofta klarare om vi b­etraktar saker på lite avstånd. Vi borde, som Andrev Walden skriver, påminna oss om att vi l­ever i en historiebok. Vill vi verkligen att det ska stå om oss, att vi som, ett av historiens rikaste samhällen stängde dörren för de mest behövande? Att vi talade om systemkollaps samtidigt som vi la mer pengar på julhandeln än på flyktingmottagande och integration?

I framtidens ljus kommer det synas klart vad detta är: en moralisk kollaps.