07 maj 2021

En tidning på kristen grund



Nyheter

Amnesty: Sverige sviker utsatta EU-migranter

De saknar tak över huvudet, rent vatten och toaletter. Många drabbas av sjukdomar. I en ny rapport visar Amnesty hur grupper av migranter i Sverige hamnar i ett socialt och juridiskt limbo, och inte får den hjälp de bör ha rätt till.

Amnesty International har undersökt utsatta EU-migranters situation genom djupintervjuer med 58 rumänska utsatta EU-medborgare i Stockholm, Malmö, Göteborg, Lund, Gotland och Umeå. De flesta av dem är romer. Amnesty har också gjort 30 intervjuer med makthavare och myndighetspersoner.

Resultatet visar att svenska myndigheter på alla nivåer duckar för ansvaret när det gäller utsatta EU-medborgare i Sverige, skriver Amnesty i ett pressmeddelande.

– Trakasserier, diskriminerande behandling från polisens sida och svenska myndigheters underlåtenhet att erkänna de här EU-migranternas rättigheter och tillgodose deras grundläggande behov. Allt detta påminner om de anti-romska fördomar och den diskriminering och rasism som fortfarande finns över hela Europa, säger Fotis Filippou, biträdande Europachef på Amnesty International.

Omfattar alla

Johanna Westeson är huvudförfattare till rapporten "A Cold Welcome. Human rights of Roma and other ´vulnerable EU citizens at risk". Hon betonar att Sverige blundar för sitt ansvar.

– De mänskliga rättigheterna omfattar alla som befinner sig inom en stats territorium - inte bara dess medborgare, säger hon.

Myndigheter tror att det i dagsläget finns ungefär 4 700 personer i Sverige som kan kategoriseras som "utsatta EU-medborgare". Merparten av dem är romer från Bulgarien och Rumänien.

Samtliga intervjuade säger i Amnestys rapport att de har kommit hit för att de inte haft möjlighet att försörja sig och sina familjer i sitt hemland. Det finns, betonar rapporten, en diskrepans mellan myndigheternas policydokument och verkligheten.

– De allra flesta som Amnesty har talat med har varit här längre än två år, samtidigt som övervägande delen av policydokument och riktlinjer utgår från att de är här kortare tid än tre månader - det vill säga den tid som du enligt EU-rätten kan vara här utan formell uppehållsrätt, säger Johanna Westeson.

Goda exempel finns

Det är just denna diskrepans som resulterar i att människor hamnar i ett juridiskt och socialt limbo.

Men det finns också ljuspunkter, betonar Amnesty. Två kommuner som framhålls som goda exempel är Gotland och Lund. Här finns långtidshärbärgen, "vilket visar att ett rättighetsbaserat och inkluderande förhållningssätt är möjligt, till en förhållandevis låg kostnad", skriver Amnesty.

Inger Alestig

Inger Alestig är reporter på Dagen.

Fler artiklar från Nyheter