Spaning: Så påverkas församlingslivet av corona

En renässans för familjeandakten och församlingar som finner varandra i nya samarbeten. Det är två konkreta men inte helt negativa effekter av hur pandemin påverkat troende. Däremot har 2020 varit riktigt tufft för kyrkor som försöker etablera sig i ett helt nytt område.

Sara Löfstedt är regional församlingsutvecklare för Equmeniakyrkans Region Mitt. Hennes ansvarsområde sträcker sig över Ångermanland, Medelpad, Jämtland, Härjedalen, Dalarna, Hälsingland, Gästrikland samt Norduppland och omfattar många församlingar som är små till medlemsantalet. Någon entydig bild av hur corona påverkat de troendes andliga liv går inte att slå fast, förklarar hon.

– Det finns hela paletten. Det finns de som inte kan se en framtid för församlingen nu när det varit så långt uppehåll med gudstjänster och så finns det de som tycker att isoleringen gett fantastiska möjligheter att tänka till över livet och tron. En del tänker att “nu har jag chansen att dra mig närmare Gud och mig själv” och samtidigt hör jag människor som förtvivlar: “Hur kan det bli så här? Hur kan man se en framtid i allt detta?”

Alla kyrkor drabbas

Helt klart påverkas alla på något sätt när nya smittvågor översköljer landet och pandemin drar ut på tiden.

– Många församlingar i mitt område är väldigt små och fram till höstas kunde de tuffa på som vanligt. De var aldrig 50 på gudstjänsterna. Nu med åttagränsen har det blivit skillnad för alla. Omständigheterna har blivit ännu mer utslagsgivande. För en del kom inte den riktiga chocken förrän i december när det blev mer åtstramningar som även drabbade riktigt små församlingar, konstaterar Sara Löfstedt.

När Equmeniakyrkan i våras producerade ett stort antal webbgudstjänster var det många som tittade, men efter ett tag ebbade intresset ut hos många.

– Det är svårt att ersätta vanan att gå på gudstjänst.

[ Så lyckas de med sina webbgudstjänster ]

Sara Löfstedt har arbetat församlingsnära i drygt fyra år och hennes spaning över hur corona påverkat församlingar och enskilda troende det senaste året har sex hållpunkter:

1. Uppsving för husandakter

– En del har etablerat nya vanor och husandakter är något jag har pratat med flera om. Vi får återgå till det när vi inte kan fira gudstjänst med någon annan än familjen. Vi får läsa Bibeln och be tillsammans. Det kan leda till något nytt.

2. “Knytisgudstjänster” där alla bidrar

– Tidigare i dag pratade jag med några kollegor om att alla inte kan producera och webbsända gudstjänster för att vi har inte kunskaperna och de tekniska resurserna. Men vi har firat “Zoomgudstjänst”. De blir lite som “knytisgudstjänster” där man kommer och bidrar med det man har och den man är. Vi har haft flera gudstjänster via appen Zoom där det skett mer delande av livsfrågor och av det egna livet och även av personliga böneämnen på ett sätt som man inte alltid är vand vid att folk gör.

Sara Löfstedt tror att det kan bero på den anspråkslösa formen och det uppdämda behovet av att mötas.

– I min egen församling i Östervåla brukar vi ha en trettondagsfest men i år gick inte det. Då hade vi ändå en liten “Zoomfest” med lite lekar. Inte alls samma sak, men man fick se varann. Det betydde jättemycket, några grät av glädje. Man saknar att se varann!

3. Nya samarbeten kyrkor emellan

– Det jag tycker mig se är att församlingar som ligger relativt nära varann geografiskt och som förr mest varit trevliga mot varann nu har börjat samarbeta. Där jag bor har Borgenkyrkan i Tierp och Bjärkbackskyrkan i Örbyhus bestämt sig att göra digitala gudstjänster tillsammans. Det tajta gudstjänstsamarbetet är något positivt som kommit ut av det här. Jag har svårt att tänka att det inte kommer att bli mer av det även efter corona.

4. Hyfsat stabil ekonomi

– Det varierar förstås, men min erfarenhet är att de flesta församlingar klarar sig hyfsat ekonomiskt än så länge. Med tanke på minskade intäkter, till exempel ingen uthyrningsverksamhet, så är det ganska fantastiskt.

[ Vad händer med kyrkans kollekt i ett kontaktlöst samhälle ]

5. Jobbigt för nysatsningar

– Det som känns jobbigast utifrån de kontakter jag har är de som gjort nysatsningar, som har satsat energi på att gå ut i ett nytt område med evangeliet och sedan hamnar i den här situationen. För det är ju svårt att nå nya människor. Man kan få folk att titta på gudstjänster digitalt, men det är svårt att få nära relationer och det är relationerna som bär.

6. Digitalt uppvaknande

– På ett sätt har det varit en häftig tid sedan i mars. Vi ha verkligen sparkats in i den digitala världen och mitt jobb blir aldrig detsamma igen. Just nu planerar jag webbaserade bibelstudier som vi under våren ska erbjuda framför allt mindre församlingar. Det kan stärka den enskilde medlemmen.

Trots nätevenemangens uppenbara nackdelar med brist på att ses kan Sara Löfstedt ändå se en liten uppsida med att det nu blivit ett mycket större utbud av kristen undervisning på nätet.

– Man kanske inte tycker att de frågor man själv anser är viktigast lyfts i den egna församlingen, men då kan man hitta sådant som man brinner för på webben och då kan det behovet ändå få sitt, motiverar hon.

---

Fakta: Sara Löfstedt

• Bor: Harbo norr om Uppsala.
• Ålder: 47 år.
• Familj: Man och tre barn plus en utflugen fosterpojke med familj.
• Gör: Arbetar som församlingsutvecklare för Equmeniakyrkans Region Mitt. Utbildad diakon.

---