Efter många år i köket tänker Anki uppleva Torp som besökare

Trots att Anki Hultin Krantz inte har någon frikyrkobakgrund har hon ansvarat för maten på Torpkonferensen i 15 år. Numera nöjer hon sig med att koka kaffe. Och kanske tar hon sig i år också in i Ladan för första gången.

Det krävs att många människor arbetar bakom kulisserna för att en konferens ska fungera. Anki Hultin Krantz är en av dem. 2005–2019 hade hon huvudansvar för köket i Magasinet. Arbetet innebar långa arbetsdagar och tunga lyft, men hon valde ändå att återkomma. “Varför?” är den naturliga frågan.

– Det är nog för att det är så förbaskat roligt, säger hon med ett språk som kanske inte är helt typisk för majoriteten av Torpbesökarna.

Hon berättar att hon varje år har fått förbön för att orka med arbetet hela veckan.

– I år är jag fri. Jag behöver inte sätta min fot här, men jag kände att jag måste få vara med på något hörn och då blev det att jag anmälde mig som volontär och så tog jag på mig kaffekokningen.

[ Inget kunde stoppa Lennart från att åka till Torp ]

“Det är helt makalöst”

Under vårt samtal återkommer Anki flera gånger till människorna på Torp. Både gamla och unga. Hon beskriver hur folk är beredda att dra sitt strå till stacken på ett sätt som är ganska unikt i samhället.

– Det kan komma in människor i köket och fråga om de kan hjälpa till. Och efter att de har stått och hackat tomater i tre timmar så frågar de om det finns något mer de kan göra. Det är helt makalöst, det ser du inte någon annanstans.

Vi sitter i skuggan utanför Magasinet. Anki har serverat sin sista kopp kaffe för dagen och ska snart åka hem till Åsbro. Hon blickar ut över konferensområdet.

– Titta på alla barnen som springer runt utan sina föräldrar. De klarar sig. Det finns inte något som är farligt, alla tar hänsyn till alla.

[ Teolog: Andedöpta hjärnor kan svara på ungas tvivel ]

Har jobbat på Systembolaget

Att Anki skulle bli huvudansvarig för maten i Magasinet var långt ifrån självklart. Under uppväxten var hon aktiv i Svenska kyrkan – och hon är fortfarande medlem i samfundet. Däremot har hon aldrig tillhört någon frikyrka. Men via en person på Örebro folkhögskola fick hon en förfrågan om att bli köksansvarig på Torpkonferensen.

Jag frågar om hennes erfarenhet av storkök och Anki, som fyllde 71 år i januari, berättar att hon har jobbat inom krog- och restaurangbranschen en stor del av sitt yrkesverksamma liv. Därefter säger hon att jag ska hålla i mig.

– Vet du vad jag har gjort? Jag har jobbat på Systembolaget i 19 år.

Det fick dock ett ganska abrupt slut en fredagseftermiddag när hon skulle ta betalt av en pappa som hade med sig sin dotter. Hon berättar hur pappan skulle ha en flaska brännvin och fyra burkar öl.

– Då tittade den lilla flickan upp och sa “Nej pappa, köp inte öl, då blir du full igen.” Då slog det slint i min hjärna. “Vad håller jag på med? Hur många rattfyllor har jag sålt? Hur många hustrumisshandlar har jag sålt? Hur många skräckfyllda barn har jag orsakat? Jag kände att jag var tvungen att byta jobb.

[ House of Life i Huskvarna vill nå sin stad genom kaféet Kaffi ]

Ville lyssna på Skytte

Arbetet på Torpkonferensen har som sagt inneburit långa arbetsdagar och oftast har Anki valt att åka hem direkt efteråt. Ibland har det ändå hänt att hon har gått runt på området och vid ett tillfälle satte hon sig även i gräset utanför Stallet för att lyssna på en konsert i Ladan. In i Ladan har hon aldrig kommit. Men en gång var det ganska nära.

– Det var när Göran Skytte var här. Jag hade bestämt att jag skulle lyssna på honom. Men jag var så trött och skitig och dessutom luktade jag mat så jag åkte hem.

En av volontärerna som arbetade i köket hade ändå noterat Ankis önskan och när det var dags att åka hem från konferensen på söndagen kom kvinnan med ett inslaget paket. Anki öppnade och där låg Skyttes bok.

[ Alm: Färre fultolkningar och mer värme behövs i kyrkorna ]

Nya generationer

Medan vi samtalar passerar människor förbi oss. Flera av dem hälsar på Anki och hon hälsar tillbaka. Under åren som köksansvarig har hon lärt känna många människor. Vissa var barn 2005 – i dag har de egna barn.

– Jag tror aldrig att det här kommer att dö ut, snarare tvärtom, säger hon och tillägger atmosfären på Torp är något som fler borde få uppleva.

– I de tider som vi lever i nu behöver vi ännu mer av detta i samhället.

Midsommarhelgen 2022 kommer att gå till historien som osedvanligt solig och varm. Och efter många år i köket tänker Anki ta del av konferensen som besökare.

– I morgon (midsommardagen) ska jag göra min stora dag. Jag ska gå till bokhandeln och sedan ska jag gå till Café Sion och sedan ska jag gå runt och prata med människor som jag har träffat tidigare år.

Om det även blir ett besök i Ladan återstår att se.

[ Receptiv ekumenik väcker intresse - men också kritik ]