”Ge inte upp!” var det sista han sa till mig

“Ge inte upp!” Orden är Sten-Gunnar Hedins och kommer från vår sista mejlkonversation där han, trots att det är han som är döende, försöker uppmuntra mig då jag beklagat mig över skeenden i svensk kristenhet.

“Under olika tider har det sett ut som allt gick under. Men så har det visat sig att Kristi Kyrka lever!! Det underbara är att församlingen är Guds!”, skriver han vidare till mig bara ett par månader innan han får hembud.

Och som många andra samtal genom åren med den tidigare pingstledaren, var detta signifikant för honom.

Sten-Gunnar hade ett stort engagemang för både samhälle och kyrka och duckade aldrig för att samtala om de svåra frågorna. Ibland i upprört tonläge som när han tyckte att Dagen borde gjort något annorlunda, andra gånger i varma och positiva tongångar, men alltid lika konstruktivt med en ambition om att föra samtalet framåt.

Modet utmärkte Sten-Gunnar. Modet att skapa relationer över samfundsgränser genom de många ekumeniska initiativ han tog. Modet att teologiskt utforska djupet och bredden hos till exempel katolikerna eller de ortodoxa. Modet att debattera svåra samhällsfrågor. Modet att ta tag i den röra som uppstod i samband med och efter Knutbydåden.

Skrev mycket

Med en förkärlek för ord, poesi och intellektuella samtal utmärkte han sig också i sitt skrivande. Det har blivit många debattartiklar och böcker. Som när han beskriver sin egen tro i den senaste boken, Gud är kärlek, som han skrivit tillsammans med den katolske kardinalen Anders Arborelius. Trosvisst, hoppfullt och samhällstillvänt:

“För min egen del är tron inte något diffust. Min tro grundas på bekännelsen till den uppståndne Kristus. En bekännelse som fört till erfarenhet av Livets Gud men ändå inte helt kan förklaras, till viljan att behandla medmänniskan väl och som får mig att vilja omfamna framtiden. En bekännelse och en tro som har gett mig personliga andliga erfarenheter. Den ödmjukhet som gemenskap med Livets Fader oundvikligen skapar hos människan är bästa botemedlet mot min naturliga strävan till tvärsäkerhet. Tage Danielssons välformulerade sentens ‘Utan tvivel är man inte klok’ äger giltighet på livets alla områden. Alla, såväl religiösa, politiska som filosofiska grupperingar, ger syn för sägen: Övertygelse utan ödmjukhet leder till fanatism. Min tro rymmer även tvivel, dock vet jag på vem jag tror!”

När vi nu fått beskedet om hans hembud känner jag faktiskt mer tacksamhet än sorg. Tacksamhet för Sten-Gunnars stora och ovärderliga bidrag till de offentliga, såväl som inomkyrkliga samtalen. Ge inte upp var hans uppmaning. Låt oss alla ta den till oss.

Tack för allt “Essge”!

[ Sten-Gunnar Hedin är död: ”Han sa hej då till oss var och en” ]