Du ger dem, och de tar emot, du öppnar din hand, och de äter sig mätta.

Är det “ta emot” som är nyckeln här? Inte “roffar åt sig”. Inte “avvisar”. Den som tar emot erkänner givaren, men den som tar Guds gåvor för givna går miste om en ömsesidighet som kan visa sig vara porten till ett överflödande liv.