Förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss.

Är Gud så avigt mänsklig att han vägrar förlåta oss om inte vi förlåter varandra? Som en tjurig barnunge? Eller är det helt enkelt så att vi blockerar förmågan att ta emot förlåtelse genom att inte vara beredda att förlåta andra?