Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig.

Hur kan uppmuntran och beröm samsas med förmaning och berättigad och kritik – det gäller ju att vara ärlig i allt. Kanske är det så att den som först ärar Gud kommer till insikt om sina egna brister och därför också har lättare att uppmuntra sin nästa?