Gud förmår ge er allt gott i överflöd, så att ni alltid har allt vad ni behöver och själva kan ge i överflöd till varje gott ändamål.

Är det sant? Varför upplever vi då så ofta begränsningar?

Kanske för att vi börjar i fel ände. Den som ger till varje gott ändamål inser ofta att hon faktiskt har allt i överflöd också för egen del, och det oavsett om hon rent sakligt är fattig eller rik.