Finns det något värde i en liten gumma?

Jag är en liten gumma, en sån där som folk tröttnar på för att jag har en del åsikter som jag gärna för till torgs. Och enligt pastor Thomas Ardenfors är ju inte kristenheten eller folk betjänade av sådana som jag. ”Folk vill ha verklighet”, uttalar han sig i Nya Dagen. Och till verkligheten hör förstås rockband, it-kafé, klätterväggar och klotterplank, sådant som man serverade på Karisma Centers nyårskonferens. Och så en predikan som enligt vissa lyssnare berörde. Förlåt om jag har svårt att hänga med! Jag har vuxit upp i pingströrelsen och levt där hela mitt liv. Naturligtvis har jag blivit lite mossig, men jag är orolig för att jag inte känner igen mig längre. Jag är i själanöd eftersom jag tappat min andliga identitet. Jag känner mig inte hemma när jag blir befalld att lovsjunga Herren och jag är allergisk mot trendord som församlingstillväxt och församlingsplantering. För mig är församlingens primära uppgift att vara Kristi kropp. Församlingen är till för världen och inte för att i första hand föra statistik över antal medlemmar. Om vi fungerar som Kristi kropp kommer tillväxten av sig själv och vi behöver inte prata så mycket om den. Jag är en liten gumma som helt stämmer in i Björne Erixons artikel ”Präktigheten hindrar evangeliet” (Nya Dagen 3 jan). ”Vi pratar sönder mysteriet. I Bibeln: helig, helig, helig. I kyrkan: trevlig, trevlig, trevlig.” Jag vill ha tillbaka min andliga identitet. Finns det något värde i mig, och finns det någon själavårdare som kan hjälpa mig? Jag vill komma hem! ”Gumman”

Fler artiklar