Debatt: Se till lördagsöppets effekter, Lars Engqvist

I en debattartikel i Nya Dagen den 21 mars framhåller socialministern att han söker balans i svensk alkoholpolitik. Det ger viss förståelse för hans svårigheter. Den balansakt Engqvist är i färd med blir nämligen – hur han än vänder och vrider – i sitt yttersta en avvägning mellan en alkoholpolitik som är socialt och folkhälsomässigt fokuserad respektive den alltmer förhärskande modellen med starka inslag av ekonomiska vinstintressen. Den senare framträder alltmer öppet (inte alltid med privatekonomiska förtecken, se till exempel Vin & Sprit) och har funnit en stor dos inspiration i EU:s marknadsinriktade och producentvänliga inställning till alkohol.Socialministern förtjänar beröm för sina insatser i samband med WHO-konferensen om ungdom och alkohol i Stockholm förra månaden. Den kan mycket väl visa sig ha varit en milstolpe för att åstadkomma en gemensam front inom WHO-länderna i kampen mot alkoholskadorna. Också på hemmaplan finns en del ljuspunkter.Den proposition som Engqvist redogjorde för i sin artikel innehåller ett antal förslag som är positiva ur alkoholpolitisk synpunkt, som till exempel anmälningsplikt för butiker och restauranger som säljer folköl och möjlighet för kommunerna att ta ut en avgift för tillsynen av dessa ställen. Detta kan förväntas medföra en bättre tingens ordning när det gäller folkölet, som blivit en berusningsdryck för ungdomar.Men varför är socialministern så defensiv i andra viktiga inhemska alkoholpolitiska frågor? Var lagrådsremissen bara ett politiskt ”test” för att känna av opinionen? Uppenbarligen blev pressen för stark från restaurangägare och bryggare för att Lars Engqvist skulle finna det ”politiskt möjligt” att fullfölja linjen från lagrådsremissen och begränsa restaurangernas serveringstider till 03.00. Ökad tillgänglighet och alkoholkonsumtion på sena nattimmar gynnar bara alkoholproducenter och restaurangnäringen.Förslaget om lördagsöppet är en gåta. När försöket startades för ett år sedan, sas från politiskt håll att det inte skulle följas av permanent lördagsöppet om negativa effekter visade sig. Socialministerns kommentarer till den delrapport som nyligen redovisades från försöket var att ”forskarnas rapport visar att de farhågor som många hade om ökat våld i samhället inte har infriats” och att ”det har inte blivit några dramatiska förändringar i misshandel, rattfylleri eller andra alkoholrelaterade brott”.Lars Engqvist måste ha sökt stöd för sina uttalanden någon annanstans än i forskarrapporten. I rapporten, som baseras på endast tio månader av den årslånga försöksperioden, redovisas en försäljningsökning med tre procent. Detta i sig borde vara en kraftfull varningssignal för socialministern om han tar frågan på allvar.Enligt samma forskare som lämnat rapporten medför varje procentenhets ökning av konsumtionen en ökning på ungefär 0,7 procent av misshandel och andra våldshandlingar. För vissa alkoholrelaterade sjukdomar kan ökningen vara ännu större. En markant skillnad i kvinnomisshandel redovisas till nackdel för experimentlänen. Också rattfylleriet har ökat, men försetts med reservationen att polisens kontroller har skett i områden nära lördagsöppna systembolag och att ökningen ligger inom den statistiska felmarginalen om man bortser från just dessa kontroller(!). Utfallet är ett tydligt exempel på att lördagsöppet inbjuder dem som har alkoholproblem att späda på problemen en dag till.En mer rimlig slutsats av försöket med lördagsöppet än den socialministern framför, är att experimentet visar effekter som går stick i stäv med samhällets alkoholpolitiska målsättning. Socialministern ger uttryck för en sänkt ambitionsnivå när han bagatelliserar forskarnas redovisning. Med en alkoholliberal tolkning görs den i hast producerade delrapporten till alibi för lördagsöppet. Fakta står sig slätt när vägen redan är bestämd. Till exempel har akutsjukvården – tro det eller ej – inte omfattats av utvärderingen.Genom lördagsöppet, Internetförsäljning, självbetjäning, fler butiker och prissänkning ska svenska folkets förtroende för ”bolaget” behållas. Om denna utveckling får fortgå, kommer staten att köra in Systembolaget i samma hörn som Vin & Sprit (eliminera den folkhälsomässiga rollen på vinstmaximeringens altare) och göra det omöjligt att försvara dess fortsatta existens.Problemet är inte att finna balanspunkten i alkoholpolitiken. Den kommer alltid att definieras olika av dem som vill tjäna mer pengar på alkohol och dem som vill värna folkhälsa och social jämlikhet.Socialministern vet att kunskapsbasen för en restriktiv alkoholpolitik är övertygande. Det som saknas är det politiska ledarskapets klargörande att det är den sociala och hälsomässiga linjen som ska gälla i alkoholpolitiken och att följaktligen de kommersiella intressena ska hållas på mattan. Målen i den nationella handlingsplanen för att förebygga alkoholskador blir inte trovärdiga, om regeringen på punkt efter punkt eliminerar de verkligt fungerande alkoholpolitiska instrumenten.Alkoholindustrin står i dag inte långt efter tobaksindustrin när den var som värst i sina ansträngningar att värva nya och unga användare till sina produkter. Socialministern måste ställa sig i fronten för opinionsbildning och upplysning i alkoholfrågan. Han kan förvänta sig god hjälp av skolpersonal, läkare och föräldrar, som i sin vardag ser resultatet av eftergifterna i alkoholpolitiken.