15 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Deckardrottningen som prinsessan på ärten

Deckardrottningen Liza Marklund är beklämd. Under en Europaturné har hon ”insett att de kristna dagstidningarnas reportrar är de enda som är rejält otrevliga”. ”Naturligtvis finns det undantag”, skriver hon i Aftonbladet, ”men de överlägsna, provocerande och elaka jag mött har faktiskt alla varit kristna”.Sedan buntar hon ihop Alf Svenssons ovilja att kalla sig feminist med homosexuellas rättigheter, en amerikansk faderskapsrörelse och kritik mot Harry Potter. Avslutningsvis ger hon en rejäl känga till ”alla hycklare i Örebro” som opponerat sig mot Mark Levengoods besök i en frikyrka. Rubriken över Marklunds krönika: ”Kristna slår folk i huvudet med Gud”.Med full insikt om risken att bli insorterad i arkivmappen ”rejält otrevliga typer på kristna dagstidningar” vill jag ändå protestera. Okej, det är naturligtvis bedrövligt att kristna upplevs intoleranta, fördömande och hycklande. Samma bild får vi förresten i sommarens Jan Guillou-bok, Arvet efter Arnö. I tre föregående böcker möter läsaren en klok och gudfruktig man som förde riket framåt. Nu ersätts Arns godhet av den äregirige ärkebiskopen Valerius, den utgivande tron har blivit egoistiskt maktbegär.Guillou och Marklund seglar under samma flagg – deras eget bokförlag Pirat. Ändå är skillnaden stor i deras förhållande till kristendom. Guillou söker förstå, lever sig in och berättar inifrån. Drottningen raljerar, förenklar och glömmer den viktigaste journalistiska frågan. Varför? Varför vill kd-ledningen undvika ordet feminism? Varför är homosexualitet ett så smärtsamt ämne i kyrkorna?När inte Marklunds inhemska exempel räcker, importeras från USA en slags rörelse som vill tvinga kvinnor till ”underkastelse och maktlöshet – i kyrkans namn”. Efter en rad osammanhängande enskildheter buntas alla kristna ihop. Goda Arnar blir onda Valeriusar.Det finns säkert en och annan kristen som går illa åt sin kvinna. Det är oförsvarligt. Det finns säkert de som hycklar. Bedrövligt. Men Marklunds svepande aggression är bara möjlig mot kristna. Det skulle aldrig gå mot muslimer, judar eller homosexuella. Trots att jag vet att åtminstone en deckarförfattare är intolerant skulle jag aldrig påstå att de andra är likadana.Så till sist ett par ord om de elaka reportrarna. Och det utifrån högst personliga erfarenheter med just Liza Marklund. Under våren 1992 delade vi ett par nattskift på Expressen. Jag – en orutinerad vikarie från landet, hon – en hårdhudad skjutjärnsjournalist.Lektionen i att ringa vem som helst, när som helst, minns jag än, vilket för en nattreporter betyder när som helst. Ingen kollega från den tiden skulle beskriva Liza Marklund som direkt snäll i mötet med intervjuoffer. Om nu den uppburna drottningen får en och annan elak fråga, ja, kanske till och med blir provocerad, så tycker jag inte någon behöver be om ursäkt. Kristen eller inte. Det är på tiden.

Fler artiklar från Debatt