24 september 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Jesus botar fortfarande sjuka – trots alla våra frågetecken

Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

”Och genom hans sår har ni blivit botade” 1 Pet 2:24b.Jag har följt debatten och insändarna de sista veckorna och känt mig nedstämd över den storm som uppstod i kölvattnet av min och Mattias Agnesunds dialog i Petrus den 21 september. Jag kommer inte att försvara mina bibelgrundade svar i artikeln ”Helande är en rättighet” och tar inte tillbaka något i min tolkning av bibelordet och ber härmed att få slippa gå in i debatten om gudomligt helande. Vem tjänar på en debatt där livserfarenheter bryts mot varandra? Jag tror inte att någon gör det, utan i stället måste bibelordet få tala.Det har gjorts intressanta inlägg som jag respekterar och kort skulle vilja kommentera. Inte minst inlägget från Anders Bengtsson, Svenska Alliansmissionens missionsföreståndare, som faktiskt citerat Bibeln till skillnad från många andra. Just det respekterar jag, eftersom Bibeln trots våra skiftande livserfarenheter till slut måste få stå som allas vår övergripande auktoritet och utslagsröst. Ibland förlorar vi sakligheten när vi möter svåra, komplexa frågor och sjukdomssituationer och börjar vackla i våra övertygelser. Som predikanter får vi inte göra det, utan våra åsikter måste grunda sig på Gudsordet.Jag håller med Mattias Agnesund, Anders Bengtsson med flera om att ”det finns inga enkla svar”. Evangelistens uppgift är väl just att skapa tro – tro för frälsning, helande, ett efterlängtat andedop och så vidare (Rom 10:14–17). Jag kan inte ständigt ge luft för alla ”varför”. Men tro mig, jag kämpar med mina frågetecken också jag. Ibland spricker teologin i tusen bitar. Själv har jag svårt med de diffusa svar Jesus ger lärjungarna ibland, som till exempel i Joh 9:1–3, men böjer mig även om jag inte alltid förstår.Ibland undrar jag vems tro det var som förlöste kraften från Jesus och den inneboende dynamiten i Gudsordet i samband med under. Den sjukes? Förebedjarens? Eller var det den kollektiva tron? Jag vet sällan svaret på dessa frågor, men jag vet att ”utan tro är det omöjligt att behaga Gud”(Hebr 11:6, Jak 1:6–8). Vi får faktiskt tycka vad vi vill om att de flesta under Jesus gör i evangelierna är direkt trosrelaterade, och inte sällan står det ”din tro har frälst dig”, när Jesus talar med människor som tagit emot ett mirakel (Mark 5:34, 9:23, 10:52). Någon sa: ”Det är högmod att begära från Gud”. Nej, det är faktiskt bara att läsa innantill. Jesus själv uppmanar oss till det: ”Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det var ert.”(Mark 11:24) Det kan väl knappast vara högmod att ta till sig Jesu egen uppmaning?Älskade syskon i den stora kristna familjen i Sverige! Ska man döma mig för att predika helande på det sätt jag gör, så får man först döma betydligt större gudsmän och auktoriteter genom hela kyrkohistorien. Nästan alla av våra största helandeevangelister av i dag som till exempel T L Osborn, Reinhard Boonke, Benny Hinn med flera, predikar ungefär på samma sätt.Jag vet att Sverige har svårt att ta emot trosundervisning till skillnad från internationella pingstkretsar där jag rör mig mycket. Låt mig därför bli lite personlig. Jag satt vid svärmors dödsbädd och grät för två år sedan. Hon dog i cancer, endast 53 år gammal. Jag behöver väl knappast säga att vi stod i tro, fastade och bekände synder, men hon gick hem till Jesus i stället för att tillfriskna. Varför? Jag vet inte. Men en av de sista sakerna hon sa till mig var: ” Johannes, du slutar väl inte predika helande nu? Lova mig det!”Jag lovade både Herren och henne att fortsätta tills Jesus kommer! Det märkliga är just detta att när jag inte retirerade och backade i uppgivenhet, bitterhet och resignation utan i stället bestämde mig för att bara stå på, exploderade helande-tjänsten över hela världen med massor av nya fantastiska under och Gudsingripanden! Min fru Maria brukar säga att vårt trosliv i stället bara fördjupats, och så är det.Själv bär jag glasögon och lider av ett gravt synfel, men varje gång det ges tillfälle för förbön och helande, söker jag det mirakel som jag tror tillhör mig. ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser. ” (Hebr 11:1)Jag har bestämt mig för att verkligheten inte är mina omständigheter utan Guds Ord, och en dag kommer omständigheterna att få böja sig för Jesu verklighet och seger på Golgata kors. Under tiden fortsätter jag att tro och predika, hoppas att fler gör det. Vi kommer att få ett bättre helandeklimat i Sverige om vi blir fler tjurskallar i stället för filosofer, var så säker!Till sist. Det hade varit ett hån mot Mattias Agnesund och hans kamp mot sjukdomen att inte ställa upp på en dialog och svara på hans frågor med Bibeln i hand. Jag tog alltså inte initiativet, utan tidningen Petrus i samråd med Mattias sökte upp mig. Jag sa mer än en gång till Petrus reporter att samtalet måste speglas och återges med ”fingertoppskänsla” så att inte Mattias och hans nära och kära blir kränkta på grund av okänslig journalistik. Men att Mattias och jag samtalade länge och med ömsesidig respekt och avslutade i bön tillsammans speglades aldrig i artikeln.Mattias, jag älskar dig, och kommer att fortsätta att stå i tro och be för dig och ger inte upp det mirakel jag tror Jesus vunnit för dig!Omslagsbilden och den ur sitt sammanhang lösryckta rubriken var allt annat än ”fingertoppskänsla” från tidningen Petrus sida. Nu har jag fått ett kristet, rakryggat förlåt från tidningen, och förlåtelsen gäller liksom sanningen om att Gud fortfarande botar sjuka.Ni som är sjuka, ring till oss på Mission SOS för förbön och vi skickar gärna en böneduk! Glöm inte att du som älskar Jesus och sitter i rullstol både kan tjäna honom med glädje och ropa ”halleluja” allt medan vi tillsammans väntar på ditt och många andra svenskars mirakel! Ty alla Guds löften har i honom fått sitt ”ja”. Därför får de också genom honom sitt ”amen”, för att Gud ska bli ärad genom oss (1 Kor 1:20).PS. Tacksamt tog jag emot Daniel Grahns ödmjuka ursäkt för kombinationen av bild och rubrik på Petrus omslag den 21/9. Den var verkligen som Miriam Arrebäck uttryckte det i Petrus veckan därpå ”cynisk och frånstötande”. Jag har undrat över varför Petrus valde att framställa en evangelist i pingströrelsen som en kärlekslös glidartyp med fullständig brist på empati för en handikappad människas situation och kamp. Vad ville man uppnå? Vad var motivet och syftet? Men ändå!Tack Daniel, du är seriös som chefredaktör och en riktig vän även om vi kanske, som du en gång uttryckte dig till mig på telefon, ”är ganska olika”.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar från Debatt