Birger Thureson: Behöver kyrkan fler radikala konservativa?

Debatten om ärkebiskop K G Hammars politiska sympatier har virvlat upp en hel del verbalt damm av den gamla välkända sorten. Begreppen ”höger” och ”vänster” har brukats som markörer, liksom orden ”radikal” och ”konservativ”.Det är inte fel, ty vi behöver markörerna för att veta vad vi – och andra – menar. Men fel blir det när vi tror att en god kristen bör vara antingen – och enbart – det ena eller det andra, antingen – och enbart – radikal eller konservativ, och att det ena är god kristendom och det andra är dålig kristendom. Detta har jag inhämtat hos den evangelikale teologen John Stott.I en liten skrift från 1978, ”Tro i balans”, skriver han bland annat om polariseringen mellan konservativa och radikala kristna. Den är onödig, menar Stott, därför att en kristen faktiskt bör vara både och. Vilket inte är detsamma som att vara en menlös medborgare i den teologiska mittens rike. Blandningen leder icke till ljumhet, utan håller snarare grytan kokande.För så här är det, menar Stott. Konservativ – i meningen konserverande, bevarande – bör den kristne vara i relation till den en gång för alla i Skriften givna tron och läran. Kyrkans uppgift är inte att uppfinna en ny teologi utan att ”kämpa för den tro som en gång för alla anförtrotts de heliga”(Judas brev, vers 3). Jesus själv var i denna mening konservativ, eller konserverande – han underströk sin lojalitet mot Skriften, mot lagen och profeterna. Här skulle inte omstörtas.På andra punkter, däremot, var Jesus radikal, rent av revolutionär. Han var en orädd kritiker av det religiösa etablissemanget. Han såg de osynliga, kvinnorna och barnen. Han rörde vid dem som inte fick beröras. Han välte inte bara penningväxlarnas bord i templet, han vände upp och ned på en rad traditioner och föreställningar.Han var radikal. Och det lät sig förenas med hans respekt för det i Skriften givna, det som inte skulle förändras.Inte så konstigt att Jesus förvirrade och förvånade. Ungefär som när vår samtid tappar hakan vid beskedet om att kyrkoherden som ger utvisningshotade kurdiska flyktingar en fristad i sin kyrka månad efter månad och strider mot makten och myndigheten med radikal övertygelse och glöd också är en högkyrklig teolog med konservativ bibelsyn.Är inte det höger? Ska inte högern vara hjärtlös? Att slåss mot polisen som vill kasta ut några arma kurder ut landet, är inte det vänster? Ska vänstern inte vara gudlös, eller möjligen agnostisk, eller i varje fall lite liberalteologisk?”Det finns ett trängande behov av fler radikala konservativa inom kyrkan”, skriver den anglikanske prästen John Stott. Fundera på det över helgen, så möts vi i spalterna på tisdag.