09 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Två förvridna gudsbilder

Onsdag den 29 januari 2003 började med en stor inre tomhet. I nyhetsmorgon handlade det mesta om Bushs tal till nationen, där han försökte övertyga det amerikanska folket och oss alla om nödvändigheten av ett krig mot terrorismen. De stående ovationerna förstärkte min inre tomhetskänsla. Det förvånar mig inte att Sharon har en gammaltestamentlig Gudsbild där man med Israels särställning som Guds egendomsfolk fortfarande använder sig av vedergällningens lag.Men det amerikanska folket med sin kyrksamhet och starka bekännelse av en tro på Kristus, fortfarande så enögt tycks tro på maktspråk med vapnens hjälp det förvånar mig.När folket står där och klappar i händerna tänker de då inte ett ögonblick på att deras söner och äkta män kommer att få ge sitt blod och sina liv för detta maktbalanskrig? Presidentens hustru stod där och log över sin mans verbala seger, om det nu var det som ovationerna speglade? Har de inga förhandlingar hemma vid sitt frukostbord, där den moderliga aspekten kan få komma till tals eller sängkammarkonseljer vid dagens slut?Jag tror mig veta argumenten om förstörelsevapnens stora risk i en maktgalen ledares fanatiska hjärna med religiösa bevekelsegrunder. Kanske är det ett religiöst krig som planeras? I så fall är det inte det första.  Är det inte övertro på sin egen makt, eller ett försök att leka Gud från Bushs sida att hela världens framtid skulle kunna ligga i hans händer. Till syvende och sist får man hoppas att en ”Annan” diplomat kommer att få en hämndlysten president att åtminstone vänta tills bevisen finns med sin ”vendetta”.Är inte hela problematiken från bägge sidor en förvriden gudsbild som varken är hämtad i Koranen eller Bibeln?Min egen tomhet och globala oro har i alla fall fått lättnad av att åtminstone få verbalisera den. Just när jag skrivit av mig denna känslostämning läser jag lokaltidningen där vi bor. Där finns en artikel denna vecka om just det som denna problematik utförligt redogjord av prästen Kjell Jonasson, som verkligen vet vad han talar om.Med egna ögon har han sett det irakiska folkets misär två veckor efter ”ökenstormen”.”Det räcker nu”, säger han, ”människor i min egen ålder har slösat bort hela sina vuxna liv på meningslösa krig.” Han är noga med att påpeka att han inte försvarar Saddam Husseins regim.  Så säger han vidare: ”Det är unikt att FN låtit sanktionerna verka så länge utan att se till de humanitära konsekvenserna. Det är på gränsen till ett rasistiskt synsätt”.Det är svårt för oss vanliga människor att förstå vad som är terrorism och vad som inte är det.  Sanktioner och bomber som skadar oskyldiga och redan utsatta människor är ju också förstörelse. På vilken sida Gud står i denna konflikt tror sig  både Bush och Hussein veta.

Fler artiklar från Debatt