17 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Glömda missbrukarbarn behöver kyrkornas hjälp

Inom nykterhetsrörelsen uppmärksammas i allt större utsträckning att många barn och ungdomar växer upp i vålds- och missbruksmiljöer. En stor del av dem och deras familjer behöver stöd och hjälp från samhällets och frivilligorganisationernas sida.
 Många kommuner sviktar trots positiva lagtexter och utmärkta handlingsplaner. Varför är det så? De flesta vet att dessa missförhållanden existerar och det finns kunskaper om vad som behöver göras. I allt socialt arbete ökar möjligheterna att uppnå goda resultat om problemen upptäcks i ett tidigt skede och om åtgärder utan dröjsmål sätts in. Elevhälsans och socialtjänstens resurser är emellertid klart otillräckliga.
Vi talar ibland om de glömda barnen som växer upp i hem där det förekommer våld eller missbruk. De reagerar på olika sätt. En del blir bråkiga och utagerande. De ställer till bekymmer för sig själva och omgivningen. Bland dem finns det både mobbare och mobbade.
 Alla glömda och drabbade barn utsätter inte sina skolkamrater och lärare för direkta påfrestningar. I stället går de in i tystnaden och blir mycket försiktiga. Denna reaktion innebär att grannskapet inte alltid upptäcker problemen men de unga lever knappast på ett bra sätt.
 De glömda barnen är som regel inte okända. Socialtjänsten har ofta kontakt med familjer där våld och missbruk förekommer. Skolsköterskor, skolkuratorer och skolläkare möter ofta de här barnen och upptäcker deras besvärliga vardagsvillkor. Ibland sker snabba ingripanden men allt för ofta händer ingenting. Precis som alla andra behöver även de glömda barnen bli sedda, hörda och bekräftade.
 Det är hög tid att landets alla kommuner i praktisk handling gör något för alla de barn som växer upp i vålds- och missbruksmiljöer. Socialtjänstlagen stadgar om den uppsökande och förebyggande verksamhetens betydelse. En metod för att hjälpa de utsatta är att starta särskilda barngrupper under professionell ledning. Glädjande nog satsas i en hel del kommuner på gruppverksamhet för barn i missbruksmiljöer (BIM-grupper).
Omkring ett par hundratusen barn växer upp i våldsmiljöer och ännu fler i hem där det förekommer missbruk. Deras självkänsla undergrävs och om bistånd uteblir hotas deras positiva utveckling. Här kommer BIM-grupperna in som en mycket viktig åtgärd men den får inte begränsas till ett fåtal. FN:s barnkonvention säger i artikel 19 klart ifrån att inga unga får utsättas för vanvård.
 Kommunernas insatser är knappast tillräckliga. Det krävs ett betydligt bredare engagemang. Därför appellerar vi inför Folknykterhetens dag till ideella folkrörelser, kyrkor och samfund. De måste engagera sig för de glömda barnen. Det kan ske genom social information och opinionsbildning. Det aktiva förenings- och församlingsfolket bör på varje ort medverka till att den egna kommunen startar BIM-grupper. Därtill kan föreningar och församlingar medverka genom egna barn- och ungdomsverksamheter. På så vis är det fullt möjligt att etablera trygga och alkoholfria zoner.
 
 När vi pläderar för att kommuner och folkrörelser ska vidta åtgärder för de mest utsatta innebär det inte att vi bortser från vad som i övrigt måste göras. Dit hör den övergripande strategin som bland annat innefattar höga alkoholskatter, begränsad tillgänglighet, reklamförbud, åldersgränser samt en sträng kontroll av försäljnings- och serveringsställen.
Öl, vin och sprit är inga vanliga varor. Även det relativt svaga folk-ölet utgör ett hot mot unga människors hälsa och välfärd. Tilltagande tonårsdrickande och ökande ungdomsvåld måste motverkas genom att kranarna skruvas åt.

Fler artiklar från Debatt