Kom ihåg vilket väsen det blev när City Akuten startade. Det mullrade våldsamt i det socialistiska berget. Domedagen hotades vara nära. Den solidariska sjukvården höll på att gå förlorad.
Minns när Pysslingen var på tapeten. Barnomsorgen – det ordet har ju monopoliserats till daghem – skulle då utsättas för marknadens och profitens vedervärdiga krafter. Våra barn skulle offras på den snöda vinnigens altare. Så lät det i de vänsterstyrda megafonerna, och de är stora och starka med många decibel.
Och radiomonopolet. Själv tillhör jag den åldersgrupp som cyklade runt och tiggde pengar till Ibra radio, som sände från Tanger i Marocko. Ivar Ramström vädjade med darr på stämman att vi som lyssnade på de skrapande och sprakande utsändningarna skulle betala in och samla federationer, medlemskap i radioverksamheten. Att släppa radion fri skulle ju vara att destruera Kultursverige. (Och förstås att bli av med eterförmynderiet.)
Friskoletanken var förstås också av ondo. Att Europarådets konvention tyckte och betygade något annat rörde knappast det socialdemokratiskt styrda Sverige i ryggen. I dag vet varenda ärlig medborgare att jämförelsemöjligheter är till gagn. Och den som vill kan nog drista sig att kalla det konkurrens.
Nu är sjukvården på tapeten. Då finns det verkligen anledning att dra sig till minnes hur s-regeringar trott sig veta allas bästa och kramat monopol så att de politiska knogarna varit illröda.
Inte en enda minut behöver användas för att slå fast att sjukvården och omsorgen ska betalas solidariskt. Och att alla ska ha samma rätt till vård och omsorg.
Men hur kan någon minister vara så dum, eller är det ideologisk trångsyn, så att hon eller han orerar om ”gräddfiler” när sjukvården kommer på tal? Försöker frammana att de som har mycket pengar tar sig förbi. Inte lever väl ministrar och myndigheter med den vanföreställningen att det inte finns ”gräddfiler”.
Det finns försäkringar och det finns alla möjligheter att ta sig till operations-bord både i riket och utanför dess gränser. Det gör många! Och varför skulle man inte ta en tur till kontinenten eller till Asien om man lider svårt eller står i köer som känns milslånga. Om man nu har pengar.
Det anses ju fullständigt självklart och acceptabelt att en del semestrar i Sydafrika och i Mexico, medan andra hyr en stuga på Grännas camping. Men i stället för att ta sig till Kapstaden eller Cancún kan väl den värkbrutne eller operationsväntande ha rätt att lägga sina pengar på ett svenskt eller utomsvenskt sjukhus, där entreprenörer bereder plats och där utrustningen utnyttjas effektivt. Om ingen puttas längre bak i kön eller får sämre vård. En del köper jordagods, som bekant. Andra satsar på segelbåtar. Det har vi inte med att göra. Skulle man då inte ha rätt att satsa extra på sin hälsa och sitt välbefinnande i stället?
Sverige ska som sagt ha solidariskt betalad sjukvård och omsorg. Men det där gamla planekonomiska förbuds- och stopplagstänkandet drabbar i synnerhet de ekonomiskt och medicinskt sämst ställda.
Det vore klokt av Sverige att släppa loss den medicinska kreativiteten. Och låta entreprenörandan blomma ut. Det skulle gagna alla. Varför inte öppna Sverige för hälsoturism? Det skulle ge arbete åt många. Trivsel åt ännu flera. Och säkert göra det lättare att hålla medicintillverkare kvar i landet.
