13 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Troendedopet behöver inte ses som förnekelse av barndopet

Frågan om vad som är rätt dop enligt Nya testamentet har på nytt aktualiserats av Anders Kraal i Dagen den 15 juli. Jag har haft tillfälle att delta i många dopdebatter genom åren och därvid sökt ett perspektiv på frågan, som hjälpt mig att komma ut ur de låsningar av typen ”antingen – eller” där man ofta hamnar i debatten.Det som gör konflikten så oförsonlig är den starka betoningen av att det måste vara ett dop (Ef.4:5), vilket tolkats så att, om den som redan är döpt som barn låter döpa sig vid vuxen ålder, så är detta att förneka sitt barndop och en anklagelse mot den kyrka som utfört dopet. Problemet skulle alltså bestå i att man på det sättet blir döpt två gånger.Jag kan inte se det så. Betoningen i uttrycket ”ett är dopet” ligger inte i ”en gång döpt alltid döpt” utan i att dopet är ett i betydelsen av ett dop till Kristus. Troendedopet behöver inte ses som en förnekelse av det prästen och föräldrarna har velat uttrycka med att låta döpa barnet. Båda dopen har det gemensamt att vara ett dop till Kristus. Intentionerna och innehållet är alltså ett och detsamma. Om en människa sedan hon kommit till tro, vill bekräfta denna sin tro på det sätt som skedde under apostlarnas tid genom låta döpa sig, så är detta inte mer komplicerat än, att man inom traditioner med barndop förutsätter, att personen genom konfirmationen senare bekräftar sitt dop.Ingen behöver förneka eller förakta sitt barndop i det att man känner behov av att bli döpt som troende. Så länge vi talar om ”ett dop till Kristus” så talar vi om ett dop i båda fallen. Båda är ett i sin intention. I båda fallen måste ändå alltid dopet tjäna som en förpliktande referenspunkt, med ett innehåll av, att vi bekänner oss till Kristus som Herre och att vi i tro håller före att vi är korsfästa med honom och vandrar i ett nytt väsende i liv. I den meningen är det alltid en fråga om att ”leva kvar i sitt dop”. Det ser ut som att också barndopet kan få det innehållet genom tro, för dem som lever i en kyrkotradition med den undervisningen.Som förpliktelse har troendedopet fördelen av att vara tydligare i sitt uttryck, eftersom det representerar en överlåtelse från människans sida, vilket naturligtvis inte utesluter att troendedopet också är ett sakrament i den betydelsen att Gud verkar i det som sker.I den missionssituation vi befinner oss tror jag att troendedopet allt oftare kommer att tillämpas även inom den lutherska kyrkan.Även om vi inte är ett i vår doptradition kan vi ändå igenkänna varandra som ett i Kristus och relatera till varandra i förtroende och kärlek på den grunden.

Fler artiklar från Debatt