07 mars 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

En mammas dilemma

Jag känner igen
mig i det Claes Lindegren skrev i sin insändare i Dagen 27/12 om kärlek och homosexualitet.
Jag har ett barn som är homosexuellt. Efter mycket vånda har jag tillsammans med Herren bestämt att jag för det första godtar kärleken mellan två homosexuella, för det andra inte har något emot att två homosexuella skaffar barn via adoption eller på annat sätt och för det tredje tycker att det är viktigt att de får gifta sig i kyrkan.
Jag är en mamma
som är personligt kristen och har varit det i mer än 20 år. Jag kommer inte från något politiskt parti, inte heller är jag någon lobbyist av något slag.
Claes Lindegren frågar: ”Måste jag fördöma kärlek mellan likakönade och förvägra dem välsignelse för att vara en kristen?” Personligen känner jag att jag inte kan förvägra människor kärlek även om de är likakönade.
Mitt dilemma är detta: Jag är mycket aktiv i en församling där endast två personer vet om min situation. De vill gärna att jag går in i församlingen men jag vågar inte. Jag är rädd för vad som kan komma angående just detta att mitt (vuxna) barn är homosexuellt. Vid olika samkväm när vi talar med varandra kommer frågan ofta upp om hur de homosexuella eventuellt är på väg att ta över världen. Väldigt många kristna verkar anta att alla homosexuella är som de som går i paraderna i Stockholm. Så är det ju inte. De flesta homosexuella är vanliga grå människor som du och jag.
Hur gör jag?
Ska jag gå med i församlingen och kämpa för det jag tror i denna fråga?
Fler artiklar från Debatt