27 februari 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Glapp till församlingen oroar mig

Nu är tre intensiva
UV-scoutlägerveckor inom SAU - Alliansmissionens Ungdom över. Trots en del regn över lägerplatserna var de allra flesta av 3500 deltagarna glada när de åkte hemåt igen. Närmare 1500 har varit ledare på lägren.
Som besökare har jag mött ledare som gör ett fantastiskt ideellt arbete. Då tänker jag inte bara på insatser på själva lägren. Jag tänker också på allt för- och efterarbete.
Det finns mycket
som är glädjande och inspirerande att rapportera om. Att sitta med på bibelstudium för ledarscouter (tonåringar) om den förlorade sonen var inspirerande långt in i själen. Det var också roligt att se allt praktiskt som fungerade så bra. Tänk att korv stroganoff kan smaka så gott lagat över öppen eld.
All påtaglig gemenskap över generationsgränser satte också spår. Läger är mötesplatser, både människor emellan och mellan människor och Gud.
En sak har dock skapat eftertanke. Varför är det så (det gäller inte alla) att några av dem som jobbar mest och hårdast i UV-scoutarbetet, inte vill ha en djupare relation till församlingen?
Jag tar inte upp
det här för att skapa dåligt samvete hos någon som inte orkar mer än det han eller hon redan gör. Jag pratade med en person väl insatt i UV-scoutarbetet som gav följande försök till tolkning:
Det finns en tro och medlemskap i församlingen hos ledaren. Men UV-scoutarbetet känns som en gemenskap med lägre trösklar än själva församlingen. I UV-scoutarbetet kan man lättare och mindre kravfyllt ”fira gudstjänst” och komma som man är. Det skapas tankar om att ”i varje fall vara med i UV-scout”. Församlingen får vänta.
Kan det vara så att det brister i upplevd nåd i och runt församlingen? Det blir för mycket att leva upp till i församlingsgemenskapen. Vi kanske behöver bli mer konkreta med vad vi menar med en församling ”öppen för alla”. Det är inte enkelt att ha viktiga verksamhetsgrenar som riskerar att leva lite sitt eget liv. UV-scoutarbetet är trots allt en viktig mötesplats för barn och ungdomar och deras möjligheter att lära känna Jesus.
Ledarvården är viktigt. Att erbjuda minst ett personligt samtal från ansvariga med varje ledare varje år tror jag är absolut nödvändigt. Det är också viktigt att odla en enkel bönegemenskap i och runt ledargänget. En ledare behöver helt naturligt påfyllning för att orka.
I djupet av mitt hjärta
hoppas och tror jag på församlingen som en plats där motivation och inspiration erbjuds kontinuerligt. Om det inte är så behövs förändring. Förändring börjar oftast med attityder.
Jag ser att en församling först är tänkt att bygga på relationer och sedan erbjuda uppdrag och meningsfull tjänst. Vi behöver alltid berätta att församlingen inte är en mötesplats för perfekta människor. När de ideella ungdomsledarna inspireras och motiveras av församlingen, skapas möjligheter att fortsätta att ge barn och ungdomar möjlighet att ta ställning för Jesus. Det är vårt mål för både läger och vårt veckovisa arbete under terminerna.
Fler artiklar från Debatt