17 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Bibelns kristna enhet är en annan än nutidens

Det har på sistone
pågått en debatt i tidningen Dagen och kristenheten kring den nya rörelsen mot kristen enighet under romersk-katolsk mysticism som pågår i vårt land. Det protestantiska arvet med bokstavlig bibeltolkning, rättfärdighet genom tro allena, Skriften allena som fundament för den kristna församlingens lära och liv har blivit kraftigt ifrågasatt. Kyrkofädernas och andra postapostoliska kyrkliga ledares skrifter och tolkningar av Skriften ges ett utrymme framför den lokala församlingens rätt att under Andens ledning tolka Guds Ord. Även den katolska kyrkans företrädare i Sverige i vår tid säger att Bibeln inte är sanningen utan den katolska kyrkans tolkning av Bibeln tillsammans med traditionen som förmedlats av kyrkan sedan apostolisk tid utgör sanningen. Bibel 2000 gick också i klar katolsk riktning då vissa av de apokryfiska skrifterna har inkluderats.
Det är med oro som vi
betraktar dessa tendenser i Sverige. Kristen enhet är något Bibeln med stort allvar lyfter fram, men den bild Skriften ger av andlig enhet skiljer sig markant från vad som nu håller på att hända. Sann andlig enhet har två absolut nödvändiga kännetecken: En sann andlig enhet är för det första helt och hållet förankrad i Guds Ord som den absoluta sanningen och tron på Jesus Kristus som världens enda Frälsare och Herre. All sann andlig enhet är också först och främst lokalt förankrad utifrån den bibliska modellen med suveräna lokala församlingar ledda av lokala församlingsäldste. Den lokala församlingen är (näst Gud och det skrivna Ordet) den högsta andliga auktoriteten när det gäller alla frågor som rör dess lära och liv och har rätt att avvisa andras apostoliska anspråk.
Den typ av andlig enhet som nu växer fram bryter mot dessa kännetecken. Den förutvarande trenden mot karismatisk enhet på Ordets grund byts mot en rörelse bort från Skriften och Kristus allena till förmån för en katolsk-mystisk världsuppfattning där traditionen och subjektiva andliga upplevelser blir måttstocken. Påvedömet och den katolska kyrkans organisation och strävan att samla alla kristna under påvens och den världsvida kyrkans auktoritet är ett tydligt brott mot det andra kännetecknet. Denna strävan är inte endast obiblisk utan förbereder för ett globalt kyrkosystem i Antikrists anda.
Vi menar att den
paraplyliknande andliga enhet som nu växer fram är en falsk enhet som förbereder världen för Antikrist. Ett av de mest säkra tecknen på denna utveckling är att sökandet efter andlighet genom ikoner helt plötsligt blivit respekterat: ”den som kysser ikonen kysser Kristus”. Vi respekterar intresset till djupdykning i den religiösa historien men ser stora risker med lära ut saker som med fog tvingat fram flera reformationer. En del teologer menar att det så kallade bildförbudet upphört i och med att Kristus trädde fram, eftersom Han är Guds egen avbild (grek eikon) trots att Nya testamentet inte ger något som helst stöd för denna tanke.
Uppenbarelseboken förutsäger enligt klassisk tolkning att en falsk Kristusgestalt ska träda fram i slutet av denna tidsålder och ta makten över världen och den världsvida kyrkan med säte i Rom och få människorna att tillbe en avbild. Vi kan inte se det på något annat sätt än att det nya intresset för att använda ikoner är ett av själafiendens försök att mjuka upp vårt motstånd och sänka vår beredskap inför Antikrists framträdande.
David Wilkerson förutsade i sin bok ”Synen” på 1970-talet tre företeelser som skall föregå Antikrists framträdande och Jesu återkomst: våldsamma klimatförändringar, en alltmer liberaliserad syn på sexualitet i allmänhet och homosexualitet i synnerhet, samt en oväntad ekumenisk revolution där protestanter och katoliker helt plötsligt skulle förenas under påvens ledarskap. Denna ekumeniska revolution beskrivs som upptakten till den falska kyrkan, skökan, som skall förfölja de verkligt kristna.
Ungefär 30 år senare kan
vi konstatera att det som Wilkerson profeterat om håller på att uppfyllas. Samtidigt är det oerhört glest i leden bland de kyrkliga ledare som vågar säga något om denna utveckling. Denna försiktighet är inte vad vårt land behöver. När pingstväckelsen kom till Brasilien genom de svenska missionärerna Daniel Berg och Gunnar Vingren under förra seklet bar de nyfrälsta före detta katolikerna ut sina ikoner på gårdarna och brände upp dem. Detta är exempel på den radikala kristendom vårt land behöver i kontrast till en andlighet som skapar enhet genom att tiga om sanningen.
Fler artiklar från Debatt