Också jag är nyss hemkommen från en vecka i Israel som Ameer Sachet (AS) skrev från sin resa den 19 juni med andra s-riksdagsmän. Jag fick på nära håll se Israels mirakulösa framsteg inom jordbruk, vetenskap, kultur och samhällsbyggnad under de 60 år som gått sedan den judiska staten utropades. AS:s rapport från resan till Israel och Västbanken innehåller ingenting om detta, endast ett antal rysligheter.
Det värsta AS såg var i Hebron. Han beskriver hur tungt beväpnad militär skyddar judiska bosättare där.
Hebron är den äldsta staden i det forna Judéen. Judar har bott där i tusentals år. Den enda perioden då inga judar bott i Hebron är åren 1949 till 1967, under den tid Jordanien ockuperade Västbanken. Efter sexdagarskriget återvände många judar och blev "bosättare", enligt svenska medier, oavsett om de ägnade sig åt jordbruk eller olika stadsnäringar, som i Hebron.
För närvarande är cirka sju procent av Västbankens befolkning judar. De är dessvärre inte välkomna. De behöver skyddas av soldater. I Israel bor mer än en miljon araber. Ingen av dem behöver skydd av militär. Detta illustrerar de två parternas helt olika attityd till varandra.
Grunden till problemet är att Israels grannar inte bara vill att den judiska staten Israel inte ska finnas till utan också att judar inte ska få vistas på så kallat ockuperat område. Israel har gång på gång lyckats slå tillbaka när landet utsatts för flera angreppskrig av sina grannar.
Under åren har taktiken i krigföringen mot Israel ändrats och i de två intifadorna har terror mot civila genom självmordsbombare varit huvudvapnet. Hur ska Israel skydda sina medborgare mot detta?
Det för palestinierna mest skonsamma har varit att anlägga en säkerhetsbarriär mellan Israel och palestinierna på Västbanken. Den har en enda uppgift: att skydda israeliska medborgare mot terrorattacker. Tack vare den har risken för att palestinska judemördare (självmordsbombare) ska lyckas i sitt uppsåt minskat markant. Antalet attacker har sedan år 2003 minskat med över 90 procent. När terrorn försvinner kan stängslet tas bort.
Det finns ingen lösning på konflikten så länge den ena parten inte önskar samleva med den andra. Genom vackert tal och fromma förhoppningar kan vi i Sverige och EU inte bidra till problemets lösning.
Självklart ska vi ge moraliskt stöd åt de demokratiska strävandena i Mellanöstern så att fler stater än Israel blir verkliga demokratier. Vi bör också ge bistånd som bidrag till uppbyggnaden av den blivande staten Palestina. Men det får inte ske på det godtrogna sätt som tidigare tillämpats.
De palestinska ledarna som stöttats finansiellt med mycket stora belopp har hittills inte lyckats bygga en stat. I stället för att biståndspengar används för att köpa vapen mot Israel måste Sverige och EU kontrollera att de framöver används till att bygga upp ett livskraftigt palestinskt samhälle med demokratiska institutioner och skolor som inte lär eleverna att hata judar.