19 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Skatten bör öka på riktigt höga löner

Rätt utformade kan skatter bidra till fördelning, säkra de inkomster som behövs och fungera som en ekonomisk-politisk medicin, som kan bryta det giriga beroendet av för mycket pengar.

Berättelsen om kamelen och nålsögat lär oss att rikedom är något vi bör passa oss för. I den katolska traditionen är girighet en av dödssynderna och bland de avgudar som den Heliga Skrift varnar för är Mammon den farligaste. "Den jag sätter min tro och lit till och förväntar mig allt gott utav, den är i sanning min Gud", skriver Martin Luther i sin katekes. Försöker vi tillämpa den definitionen på svensk politisk vardag skulle de flesta uttolkare troligen svara: ekonomisk tillväxt.
Det saknas alltså inte inspiration i det historiska idéarvet för att en kristen socialist ska bli heligt förbannad över girighet, orimliga bonusar och löneuttag från samhällets toppar. Vreden blir självklart inte mindre när girigheten smyger sig in också hos arbetarrörelsens företrädare. Socialdemokratin tappar trovärdighet i kritiken av orättvisor.
Pengar, bortom det vi behöver för överlevnad, är ungefär som vin. I måttliga mängder kan det berika livet och ge vår vardag lite guldkant. Men det är väldigt lätt att bli beroende och inleda den personliga dansen runt guldkalven.

De bonusar och miljonlönelyft som bankledningar och näringslivstoppar fått har inget med normalkonsumtion att göra, och det kan aldrig försvaras med att dessa personer annars skulle flytta utomlands. Jag menar att det i stället är uttryck för ett bekräftelsebehov med inslag av både fartblindhet och beroende.
Men hur kommer vi då tillrätta med det? Kanske kan den diskussion som nu förs ge vissa en personlig tillnyktring och ökat ansvarstagande i styrelser. Men det civiliserade sättet att hantera problemet på samhällsnivå är inte minst skatter. Rätt utformade kan skatter bidra till fördelning, säkra de inkomster som behövs för det vi vill göra gemensamt och i bästa fall också fungera som ett ekonomiskt-politiskt antabus. Det vill säga en medicin som kan bryta det giriga beroendet av för mycket pengar.

Fastighetskatten är till exempel ett briljant redskap för fördelning, eftersom den fördelar både mellan individer och mellan regioner. Därför var det en stor olycka att borgaralliansen avskaffade den. Förmögenhetsskatten drabbar visserligen enbart de rika, men i en globaliserad ekonomi fungerar den mer som en kollekt än en skatt. De som kan, flyttar sitt kapital utomlands, vilket ytterst innebär minskade skatteintäkter eftersom arbetande kapital försvinner till andra länder. Därför är det olyckligt att vårt parti vill återinföra förmögenhetsskatten.
En progressiv inkomstskatt är ett utmärkt redskap för fördelning och dessutom ett antabus. Det argument som för några år sedan användes för att minska progressiviteten - att de rika behövde ännu högre löner för att kompensera för den höga skatten - visade sig inte stämma i verkligheten. Skillnaderna i bruttolöner har ökat, inte minskat, med den minskade progressivitet vi har nu, och som kommer att fortsätta minska med en borgerlig regering.

Hur stark fördelningen är och hur mycket den bidrar med till den gemensamma välfärden handlar både om graden av progressivitet och hur långt ner i inkomstskiktet man går. Diskussionen om att ta en värnskatt på miljonlöner är i detta sammanhang mest symbolisk, men viktig, eftersom det motiverar oss andra att betala skatt.
Med tanke på den folkliga medvetenhet och solidaritet som växer fram som resultat av krisen, tycker jag vi bör öka skatteuttaget från dem med riktigt höga löner, från dem som tjänar i storleksordningen 50 000 kronor per månad. Och gärna låta progressiviteten göra jobbet ju högre upp vi kommer. Styrkan av antabus behöver vara större där symptomen är värst.
I en tid av kris, där människor förlorar sina arbeten, där många lämnat a-kassa och där behovet av välfärden växer måste vi ha en mer - inte mindre! - solidarisk politik. Det är dags att minska möjligheterna för dessa orimliga löner, hög tid att befria oss från denna absurda och snedfördelade rikedom.
Fler artiklar från Debatt