I den 90-sidiga skrivelsen "2009:6 Vigsel och äktenskap" som Kyrkostyrelsen (KS) förelägger kyrkomötet den 20 oktober förtigs avgörande teologisk forskning rörande förekomsten av genuin homosexualitet på Paulus tid när man skriver att vi "... måste ha förståelse för att Bibelns författare inte hade samma kunskap om homosexuell samlevnad som vi har i dag." Därmed för man vidare ett resonemang som vi känner igen från förre ärkebiskopen KG Hammar och NT-exegeten Eskil Franck, som menar att så kallade genuin homosexuell kärlek inte var känd på Bibelns tid. Paulus skulle bara fördöma promiskuösa homosexrelationer.
Nu har professor emeritus Chrys Caragounis, forskare med kunskap om den antika grekiska litteraturen undersökt frågan och funnit att såväl manlig genuin homosexualitet som kvinnlig sådan var känd på Paulus tid, enligt hans bok "Bibelns syn på homosexualitet".
Beläggen hittar Caragounis bland andra hos Aristoteles som vänder sig emot densamma och förnekar att denna böjelse skulle vara rotad i den mänskliga naturen. Den kvinnliga motsvarigheten är avslöjad av författaren Lukianus. Dessutom visar det sig att man i vissa stadsstater bland soldaterna påbjöd homosexuella äktenskap för att påverka stridsmoralen och få soldaten att kämpa till sista droppen för sin partner.
Att Paulus, uppvuxen i Tarsus, en knutpunkt för kontakterna vida omkring, med diskussionerna på Areopagen i Aten, med besök i Rom och med flera resor i det vidsträckta imperiet kände till de olika former av homosexualitet som förekom i Romarriket är höjt över allt tvivel.
Vad han dessutom kände till, var den genom profeten Hesekiel utlovade Andens sedliga kraft, som enligt Hesekiel 36:26,27 skulle föranleda Israel att vandra efter Guds stadgar och lagar - kort och gott att föranleda en fullständig uppfyllelse av Guds rättfärdighet.