12 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Friheten har sina risker - även religionsfriheten

Med stort intresse

läste jag rapporten om religionsfriheten i Centralasien i Dagen den 5 januari. Trots att religionen, bland annat genom den ortodoxa kyrkan i Ryssland gjort storartad comeback, kastar fortfarande Sovjettiden sin skugga över Centralasien. Det kanske finns anledning att tro att oönskade saker kan inträffa när religionsfriheten missbrukas. Var finns i så fall vinnarna?

Det är naturligtvis

oacceptabelt att människor fängslas och torteras av religiösa skäl. Detta sker när man utövar sin religion utan att rätta sig efter de regler som skapas av myndigheterna. Att utöva religion ”på fel sätt” är förenat med stora risker. Trots detta utsätter sig religiösa människor för dessa beroende på att religionen är en stark kraft i deras liv. Extrem religiositet banar väg för förtryck.

Om trovärdigheten för det som är äkta och sunt ska kunna bibehållas är det viktigt att ta avstånd från extremism. I vissa fall kan den vara svåråtkomlig, särskilt om den glorifieras.

Som jag ser det är

det stor skillnad på en stark tro på Gud (Jesus) och en stark tro på religionen, men båda dessa krafter är så realistiska att människor är villiga att gå i döden. Att en självmordsbombare utövar sin religion ”på fel sätt” är vi nog överens om, men finns det någon gräns emellan dem som tror på Gud och dem som tror på religionen. Båda dessa grupper anser nog att de tror på Gud. Trots dessa skillnader är det svårt för oss att dra gränserna, men

ibland tror jag att det är nödvändigt.

Det är tron på läror

och system som skapar rädsla för maktövergrepp. Peter Englunds bok ”Stridens skönhet och sorg” handlar om det första världskriget sett ur enskilda människors erfarenheter. Han skriver hur man utnyttjade människors nationalism till att tro på att ett meningslöst krig var nödvändigt, där man frivilligt gick ut till fronten. Kan ondskefull propaganda leda till sådant så blir man rädd för den tekniska utvecklingen i vårt nya kommunikationssamhälle. Detta kan leda till risker med den frihet vi anser vara så självklar.

Kan man använda en menad trohet mot Bibeln med ett felaktigt syfte? Jag tror det. Om Bibeln, Koranen eller någon annan skrift som formulerar en lära eller ett trossystem får bli auktoriteten, i stället för Gud, så kan det i värsta fall bli så att till och med krig försvaras och görs heligt. Bokstavstro leder till detta.

Om kärleken till

människan får vara drivkraften i vårt religionsutövande eller vår verksamhet, så är det inte säkert att vi för den skull blir förstådda och accepterade. Om det hade varit så skulle aldrig Jesus ha fått lida döden för vår skull. Världen har sällan rum för kärleken. Kärleken får vara beredd på offer. Frågan är bara till vad eller till vem? Det är en svår fråga.

Fler artiklar från Debatt