Staffan Bergström, professor i internationell hälsa skrev den 20 april om det stora problem förbud mot aborter orsakar för kvinnor runt om i världen, särskilt fattiga och utsatta kvinnor, och jag håller helt med. Den 23 april svarade Tomas Seidal från Ja till livet att varje liv är värt att skydda. Jag håller även med honom.
Men det är viktigt att vi inte över huvud taget börjar tala i termer av förbud. Vi kan aldrig förbjuda aborter, men det betyder inte att vi behöver tycka om dem.
Liv är heligt. Därför är jag emot abort. Men som vår värld och vårt samhälle ser ut i dag så kan vi aldrig, inte på någon plats, förbjuda enskilda kvinnor att göra abort. Det vi måste göra är att ta det politiska ansvaret för att göra det onödigt att abortera. Vi måste minska de oönskade graviditeterna och stärka kvinnors rättigheter. Abortförbud räddar inga liv, det förstör liv och det ökar klyftorna både mellan kvinnor och män och mellan fattiga och rika.
Jag blir särskilt arg när män i i-länder, ofta med religion som argument, vill förbjuda kvinnor att göra abort. Jag vill skrika åt dem att de ska ta sitt samhälleliga ansvar. Att de borde anställa bara gravida singel-arbetarklasskvinnor i sina företag, stötta RFSU eller göra något åt de ojämlika relationerna i samhället - arbeta för att minska behovet av aborter i stället för att peka finger åt andra. För när det kommer till deras eget ansvar för att underlätta för dem som blivit oönskat gravida så gör de ofta ingenting alls.
I länder som förbjudit abort utförs lika många aborter som i länder utan förbud, skillnaden är att i förbudsländerna utförs aborterna på ett osäkert och illegalt sätt, särskilt om kvinnan är fattig. Komplikationer som blodförgiftning eller blödningar är en mycket vanlig dödsorsak hos unga kvinnor i abortförbudsländer, även sterilitet och andra livslånga men är följder av abortförbud, precis som Bergström också påpekar. Trots att antalet aborter sjunker i världen är de osäkra aborterna (utförda av outbildad personal i smutsig miljö) lika många som tidigare: 20 miljoner per år. Det bortser ofta abortförbudsivrarna när de skanderar att livet är heligt. Osäkra aborter utförs bara på kvinnor i fertil ålder, i princip enbart på unga fattiga kvinnor i utvecklingsländer. Bara tre av tio afrikanska kvinnor kan över huvud taget få tag på preventivmedel. I Nigeria en av tio.
I flera länder är det olagligt att abortera till och med om kvinnans liv är i fara, även om det är i princip säkert att kvinnan kommer att dö. Det är en högerhållning i abortmotståndet som med all tydlighet visar att många abortmotståndare inte alls håller livet särskilt högt. Det kan omöjligt vara livets helighet som är det viktigaste när kristna abortmotståndare vill att människor ska dö i abortförbudets namn. Det viktiga tycks i stället vara att straffa kvinnor som har en "omoralisk sexualitet".
I Sverige har vi drivit något som jag vill kalla kristen vänsterpolitik för att minska aborterna. Vi arbetar aktivt för att minska aborterna, men skyr varje tanke på förbud. Vi har gjort det tabu att ställa frågan om man tänkt skaffa barn på anställningsintervjuer och vi har höga ersättningar för föräldraledighet. Vi har inte misslyckats som Seidal säger, vi har betydligt lägre aborttal än många förbudsländer och mycket få abortkomplikationer. Men ännu finns det mycket kvar att göra.
Varför skaffar så få barn när de pluggar på högskola - trots att det egentligen vore ganska optimalt i flexibilitet och tidpunkt i livet att få barn? Varför anses det självklart att kvinnor är mer lämpade att få vårdnaden om barn? Varför tar kvinnor ut 80 procent av föräldraförsäkringen? Om vi ändrar på saker som dessa skulle vi kunna få ner aborttalen, utan inskränkningar av kvinnors rätt till sina kroppar.
Seidal har rätt i att vi måste söka lösningar där vi slipper aborter, men det enda sättet att värna både de oföddas rätt till liv och kvinnors rätt till sina kroppar, sin värdighet och sitt liv är att motverka orsakerna till behovet av abort, inte att förbjuda. Bergström har helt rätt i att det inte räcker med bättre tillgång till preventivmedel, vi måste också arbeta för jämlika hem- och familjeförhållanden, för bättre sexualupplysning och inte minst förbättra kvinnors arbetsrätt. Vi måste arbeta för internationell solidaritet, mot klassklyftor och för ett jämställt samhälle och en jämställd värld. Så enkelt är det.
Debatt