Energiplaneringen för Sverige måste börja med att vi ställer några mycket viktiga frågor om framtiden: Hur kommer utvecklingen i världen att se ut? Vilka hot och möjligheter finns? Vad blir utmaningarna?
Det helt överskuggande energiproblemet, som världen måste hantera, är brist på olja. Världens utvinning av råolja har knappast ökat alls sedan 2005, trots att de höga priserna har fått oljebolagen att anstränga sig. Tydliga varningar har kommit från energiorganisationer som IEA (västländernas motpol till oljeländernas OPEC). Man visar att oljeproduktionen i världens nuvarande oljefält halveras på cirka 15 år. Norge har sett sin oljeproduktion sjunka drastiskt sedan sekelskiftet. Denna nedgång måste ersättas. IEA hoppas därför att man hittar nya oljefält också i arktiska områden och djupa hav och inte minst att man kan gräva fram tjärliknande olja och oljeskiffer.
Ett annat energiproblem är miljökonsekvenserna. Just nu påminns vi om oljeläckaget i Mexikanska golfen. Dessutom fortsätter utsläppen av växthusgaser att öka, mycket på grund av stora satsningar på kolkraft, särskilt i Kina, Indonesien och Indien. Skälen är enkla - stora mängder kol finns, och investeringarna ger snabb effekt.
Det tredje energiproblemet är krigshoten, när kampen om energin hårdnar. USA, Västeuropa och länder som Kina och Indien försöker nu lägga beslag på oljan och naturgasen i Mellanöstern och Afrika. Och för något år sedan varnade Ryssland för att krig kan komma om olja och naturgas i Barents hav och andra arktiska områden samt i Centralasien. De konflikter vi sett i Mellanöstern, Sudan och Nigeria kommer därför att följas av fler.
Med sådana framtidsutsikter måste Sverige klara två stora utmaningar. För det första måste vi liksom övriga Europa minska beroendet av importerad olja och naturgas. För det andra måste vi skapa ett samhälle som kan klara allvarliga kriser med akut oljebrist och krigshandlingar som skadar elförsörjningen och telekommunikationerna.
Sverige kan bidra till lösningen genom att satsa brett på både vindkraft, kärnkraft, biobränslen och sparande - det är ett önsketänkande att vi kan välja. Då kan Sverige exportera el och därmed minska användningen av kol och naturgas i kraftverken på kontinenten. Jag menar till och med, att det är Sveriges skyldighet som välutvecklat industriland att satsa på kärnkraft.
Kärnkraftsavfallet, hur ska detta hanteras? Det innehåller plutonium som är radioaktivt under tusentals år. Redan har en mellanlagring skett i Oskarshamn sedan 1980-talet. Varför inte fortsätta några decennier till med mellanlagringen, i stället för att deponera avfallet i berggrunden för all framtid? Avfallet innehåller värdefullt uran, som kanske kan användas i nytt bränsle till framtida typer av kärnkraft. Alternativt kan man senare bränna bort de farligaste delarna av avfallet.
Miljövänlig vindkraft, ska vi inte koncentrera oss på detta? Jag tror att många har svårt att inse vilka våldsamma satsningar som krävs. För att få samma energi som från ett stort kärnkraftverk måste tusentals vindkraftverk sättas upp över stora slättområden. I världen växer vindkraften visserligen snabbare än andra energislag procentuellt sett med dubblering vart tredje år. Men ökningen sker från en låg nivå, varför vindkraften inte kommer att ha någon avgörande betydelse för världens energibalans under närmaste tio åren. Nu kommer mindre än en procent av världens kommersiella energi från vind.
Sparande, är det inte lösningen? Tyvärr räcker det inte. Även om vi i de gamla industriländerna skulle kunna använda energin effektivare och till och med minska energibehovet, kan vi knappast kompensera den ökning som sker i snabbt växande ekonomier som Kina, Indien och Brasilien.
Jag har kommit till slutsatsen, att trots alla planer och politiska löften, finns ännu inga lösningar på de energiutmaningar, som jag inledde artikeln med. Vi i Sverige måste därför planera för att kunna möta kommande kriser med energibrist och elavbrott. Detta kräver ett djupt engagemang av myndigheter, kommuner och privatpersoner.
Debatt
